Aftonbladet – 15 september 1860, sida 3

Vid sin afresa befallte Fravz DH att stade: skulle bombarderas och slottet uppbrännas. BLANDADE ÄMNEN. — Tvegifte bland storkar. På våren ankom ett storkpar och slog sig ned vid en prestgård på Jutland. Kort tid efter att de hade kommit i ord: ning med sitt bo anlände dit en -stork-hona, som tycktes hafva äldre anspråk på stork-far, ty hon började en strid: medsin medtäflerska, hvilken slutades med att de begge honorna kommo öfverens om att nöja sig med hvar sin hälft af storkens hjerta. Boet utvidgades, begge honorna lade ägg, 6 ungar utkläcktes, och för kort tid sedan begaf sig hela familjen — nio till antalet — på resa till Södern. — En qvinna, som ville bli matros. I Aarhuus anhölls häromdagen en qvinsperson, som ville taga hyra på ett fartyg. Hon var klädd i sjömansdrägt och hade klippt håret kort. Vid förhör erkände hon. att hon hade rymt från den familj, hos hvilken hor haft kondition i en närbelägen stad. Hennes slägtingar infunno sig snart och hemtade henne. — Såsom bevis på kinesernas utomordentliga långmodighet och höflighet meddelar en resande följande drag. En stor menniskomassa var samlad för att åskåda en kappsegling af dschonker. jag satt bredvid en kines på en hög läktare. Jag märkte, att kinesen flera gånger skakade på hufvu det och mumlade: en dof klagan mellan tänderna eller utstötte en förbannelse, men. då ej ett hörbart or. kom öfver hans läppar, var det mig alldeles omöj ligt att veta hvem detta gällde, och minst anade jag att det var mig sjelf. Men då jag slutligen, efter alt i två runda timrhar ha suttit och åsett kappseglingen, steg upp för att gå min väg, märkte jag, att Kkinesens långa hårpiska hela tiden varit inklämd under min arm, så att min olycklige granne varit nödsakad följa hvarje rörelse, jag gjorde, och sitta stilla, då jag satt stilla; denna stora tålmodighet uppfyllde mig med beundran, på samma gång jag hade all mödaratt afhålla mig från att utbrista i skratt.. — Utvandringarne från Europa. Under de 45 åren från 1815 till 1859 utvandrade från Storbritanniens hamnar 4,917,598 personer. Medeltalet för år var 52,254 under 1815—1846, 305,600 under 1847—1854, men blott: 160,128 under 1855—59. Under åren 1819 till 1858 ha omkring 2 millioner menniskor utvandrat från tyska hamnar, nemligen i medeltal för år 16,600 under åren 1819—46, 117,800 under 1847 —54 och 98,000 under 1855—59. Det är således inalles 7 millioner menniskor som på de sednaste 40 åren öfvergifvit Europa: Emigrationen hade uppnått sin höjd 1854, då 550;000 personer utflyttade från Europatill andra länder. Sedan sjönk den betydligt. Numerären blir betecknande för ländernas ekonomiska tillstånd. Utvandringen omfattade 1855: 259,271, 1856: 270,716, 1857 (då arbetsstockningen och krisen började): 324,128, 1858 äter icke mer än 210,917, 1859 blott 169,851, eller det minsta sedan början af 1840-talet. — Tjofband 1 Paris. Polisen i Paris är ett stort tjufband på spåren. Tre karlar hade den 24 Juli på ljusa dagen på Sorbonnetorget öfverfallit en schåare, som bar på sig en betydlig penningesumma, den han nyligen ärft; en poliskonstapel!; som-skyndade till den öfverfallnes hjelp, erhöll icke mindre-än 14 sticksår. Polisen lät nu samma afton genomsöka alla illa beryktade danslokaler vid Montpernass-barieren, och ej allenast de tre mördarne arresterades, utan ett helt tjufband, som redan under någon tid gjort Paris osäkert. — Den lyoklige åkaren. En herre, som för några dagar sedan skulle med skeppet Alfred afgå från Hamburg till Capstaden, tog en droska och lof-: vade åkaren hederliga drickspenningar, om han körde så fort sora möjligt till hamnen, emedan fartygets: afgångstid redan var inne. karen, eller, rättare sagdt, hans häst gjorde sitt bästa, men — fartyget hade redan gått utföre Elbe. Herrn lofvade nu tredubbla drickspenningar, om åkaren kunde hipna fartyget vid Teufelsbräcke. Åkare och häst uppbjödo hela sin förmåga — men förgäfves; fartyget bade redan passerat. Nu lofvar den förtviflade passageraren åkaren sitt guldur med kedja, om han kan binna fartyget i Blankenese. Aldrig har väl någon piska, aldrig några hästhofvar arbetat så ifrigt som då. Man kommer till Blankenese, och — fartyget är qvar der. Den lycklige åkaren får uret, som är värdt trettio gånger så mycket som åkarelönen efter taxan. — Sällsynta böoker. I London hölls nyligen auktion å ett dyrbart bibliotek, som blifvit ditsändt från Boston i Förenta Staterna, och oerhörda priser betaltes för de utbjudna böckerna och handskrifterna, af hvilka vi här vilja nämna några: Ett exempiar af Bacos Vetenskapernas framsteg, hvilket tillhört Carl den förste, gick till 620 rdr; för ett bref från Christoffer Columbus, hvari han inberättar Amerikas upptäckande; betaltes 1120 rdr; en samling rapporter från Las Casas om hans underhandlingar med indianerna, tryckt 1552, såldes för 240 rdr; en upplaga af Shakespeares dikter från 1640 för 260 rdr, och etr mycket sällsynt tal af Mattheus af Krakau, tryckt 1459 af Gutenberg, för 236 rdr. Flera rara biblar, son utbjödos på auktionen, framkallade isynnerhet en liflig taflan mellan de köplystne. Ett exemplar af biskop Crumners bibelöfversättning, tryckt af Whitehurch 1550, första upplagan af den stora engelska bibeln i folio, gick till 1120 rår, och en mindre upp: laga af samme: öfversättare från 1539 betaltes med 800 rdr. Högsta priset betaltes dock för Coverdales öfversättning från år 1535, nemligen 1760 rdr. — Fårgaloscher. I Berlinerfabriker tillverkas för närvarande gummiskor åt får, hvilka derigenom under regnig väderlek skyddas mot klöfsjuka. För hvarje fårindivid erfordras naturligtvis fyra skor, men hela kostnaden belöper sig till icke mer än 15 grosehen. — I Elöerfeld tilldrog sig den 5 Ang., att ott tvåärlgt barn, som vid öppet fönster två trappor upp lekte med en hund, tillika med denne föll ted på gatan: Hunden dog ögonblickligt, men barnet, som föll ofvanpå honom, blef ej det ringaste skadadt. Rättelso: Under räbrikenTeater står i gårdagsbladet: oceanarie-na, läs oceanarian,. HANDELS-UNDERRÄTTELSER ANKOMNE VAROR. fent. 14 Från Saltsjön: A0f0 skip. kaffe, 220 slip. vin.