Aftonbladet – 15 september 1860, sida 2

eiterfrågan ar stor: I allmänhet syne: boskapsskötsel vara väckt, men ännu mycken osäkerhet råda rörande rätta sättet alt dervid Zz 8 s hågen för en förbättrad I c gå tillväga. I! E j l l g En niflygt åt öster. II. Wiborgska Viken den 17 Aug. Promenader på Vargskären. — Sveaborgs yttre och inre. — Märken efter bombardementet. — Ointagligheten. — Helsingfors nya teater. — Gatumörker. — Jernvägen. — Kajsaniemi. — Allmänna andan. — Censuren; — Norska frågan. — Nordens skaldekonung. — Färd genom östra skärgården. — Svensksund. — Raserade fästningar. — Wiborg och dess omgifningar. — Saima kanal. — Vägoch vattenbygnader i Finland. — Finlands skogsväsende. — Industrien, — Plan till ep jordbruksbank. — Wiborgska gatloppet. Det är naturligtvis mycket svårt, nästan omöjligt, för främlingar att få bese Sveaborg. Jag hade så mycket mindre hopp att sådant skulle lyckas mig, som just i dessa dagar ge-1 nom en generalorder ytterligare inskärptes, att ingen, ebo det vara månde, skulle få tillträde till fästningen utan af generalkommandon utfärdadt tillståndsbref. En lycklig slump beredde mig emellertid alldeles oförväntadt ett tillfälle att få genomgå och bese nästan hela Sveaborgs befästningsverk. På Långörn, som ligger längst åt vester, ett temligen långt stycke skild från de öfriga holmarne, var jag icke, men deremot på alla de andra, hvilka aedelst broar äro med hvarandra samman:undna, nemligen Vester-Svartö, Stora och Lilla Öster-Svartö, Vargön och Gustafssvärd. Det enda af något större intresse, som ja okes fick se, var det inre kastellet på Gufstafasvärd, ty jag hejdades af en alldeles obevekig bajonett, då jag här ville med ogenerad nin träda in genom en port, ofvan hvilken tod en svensk inskription från. Gustaf III:s id, utvisande att Tavastehus och Björnevorgs regementens styrka, nit och ihärdighet hafva: uprest dettafäste till fäderneslanlets trygghet och heder. Öfverallt, men mest på Vargön, syntes spår af let 46 timmar långvariga bombardementet från le allierades flotta den 9 och 10 Augusti 1855, då omkring 12,000 bomber inkastades fästningen, utom kongrevska raketer och en mängd andra projektiler... Den ryska besättningen hade nn för några dagar sedan med gudsjenst firat årsdagen af detta bombardement. Emellertid synes man icke ha någon brådska ned att återställa hvad som då blef förstördt. Det tyckes som fästade man icke numera så stor vigt vid. Sveaborg, och här är icke heller I numera, såsom förut, någon egentlig flottstation. Det är Cronstadt, som man nu företrädesvis söker göra starkt och ointagligt, ich der hopas alla sjökrigs-medlen. Vargön utgör liksom kärnan uti hela denna sammanhängande kedja af befästningar. Der ir också den s.k. kommendåntsplatsen, midt på hvilken Ehrensvärds grafmonument befinaer sig. Denna plats, som är ganska stor, är vundt omkring omgifven af bygnader. Nästan alla dessa stodo såsom rulner, bärande tydliga spår af bombardementets förfärliga verkningar. Man kunde älven på en mängd lappningar och ojemnheter i den gamla stenläggningen å platsen märka, huru denna blifvit öfversållad med och upplöjd af bomber. Men märkvärdigt nog har det Ehrensvärdska monumentet blifvit alldeles oskadadt: det finoes derå icke den ringaste rispa; ingen enda bombflisa har ofredat minnesmärket öfver den ädle svensk, som en gång lades till hvila der, omgifven af sina verk, Sveaborgs fästning, armåns flotta? — såsom det heter uti inskriptioner. Sådan tur hade hvarken den på stora ÖsterSvartö belägna grekiska kyrkan eller den muhamedanska mosken. Den förras kupol träffades af flera bombskott, och framför en af de taflor, framställande ryska helgon, -om pryda dess kor. hänger infattad uti en silfverkapsel en bombskärfva, hvaraf detifrågavarande helgonet blifvit träftadt, och hvilket ger anledning till mycken bön och åkallaninför den belgonbilden fr n de. rättrognas sida. Sveaborg är onekligen en kolossal anläggning och var för den tid, då det uppstod, någonting oerhördt. I det yttre företer det dock, utom sjelfva denna väldiga utsträckning, ingenting som egentligen imponerar eller slår med häpnad. Ingenstädes .mötes .blicken af dessa höga granitmurar, med öfver hvarandra liggar de flera rader af kanongluggar, hvilka t. ex. ge sjelfva det lilla Waxholm ett ganska respektabelt utseende. Hvad dess verkliga styrka angår, kan jag såsom helt och hållet lekman i militära ämnen icke inlåta mig på att bedöma densamma. Men efter hvad Jag sett af de befintliga fästningsverken och af spåren efter bombardementet vill det synas mig som skulle det der talet om Sveaborgs ofantliga styrka och ointaglighet ha fortplantat sig från förra århundradet, då fästningen i förhållande till de angreppsmedel, som den tiden existerade, kunde kallas ointaglig. Sedan: den tiden bar fästningen icke undergått väsentliga: förändringar eller erhållit tllökningar i öfverensstämmelse med befästningskonstens nyare utveckling. Alla verk jag såg tycktes vara gamla och förskrifva sig från Ehrensvärds tider. Men ett och annat, som fs 0 ; j ; ; j I Duosctan näm ade. sk HT my län yard