Aftonbladet – 14 september 1860, sida 2

TEATER. Kongl, teatern gaf i förgår afton Oberon, hvari Pucks roll utfördes af mll Lublin. Pucks personlighet har väl i detta stycke icke erhållit någon synnerlig utveckling hvarken i tyriskt eller dramatiskt hänseende, men ll Lublin hade dock tillfälle att i åtskilliga scener lemna prof på en rätt: god uppfattning deraf. Rezias parti ätergafs af mll Andree med ett friskt musikaliskt uttryck såväl hvad beträffar arierna i första akten som oceanarierna i den andra, och sångerskan skördade derför ett välförtjent bifall, som äfven egnades fru Strandberg för hennes utförande af Fatimas roll. Hions lysande, men svåra aria i första alten var denna afton helt och hållet utesluten, och icke blott, såsom annars ofta varit fallet, dess sista afdelning. Det hela gick i allmänhet väl och till den i det närmaste fullsatta salongens hörbara belåtenhet. — På Djurgårdsteatern gafs i går till förmån för hr Almlöf för första gångan Orpheus i underjorden, ett burleskt sångspel i 4 tablåer, af. Heetöor Cremieux; musiken af J. Offenbach. Alla platser voro : utsålda och publiken var icke blott i hög grad road och belåten med sit afton, utan tillika förvånad öfver att på Djurgårdsteatern få se någonting uti en så ny, här förut icke känd genre och att få se denna lilla teater i hast utveckla så pass stora resurser och på ett tillfreds tällande sätt besegra de svårigheter, som måste möta vid uppförandet derstädes af ett sångspel af sådan art och omfattning som det ifrågavarande. Orpheus i underjorden hörer till dessa stycken, som Offerbach komponerat för den lilla teatern Bouffes parisiens, uti Paris och hvilka der tillvunnit sig så:sctor popularitet. Det torde knappast vara någon af hans ioperetter, som haft stor framgång som denna; ty den bar der redan upplefvat öfver, 300 re; presentationer. Libretton, ,som utgörsen: po oulär travesteriog af den rörande mytiska sagan om Orpheusoch Eurydiee,! innehåller tillika;en mycket qvick driftmed bela Olympverlden och med stora öperans mytologiska apparat i. allmänhet; den persifflerar tillika åtskilliga sidor-af det moderna äktenskapet och virtuosmakeriet, och den utgör i sitt samband ned den Offenbachska musiken en den mest uppsluppna bacehanal, full af saftig humor, skalkaktigt lif och godmodiz satir. I musikaiskt hänseende är stycket icke någon parodi på Glucks stora opera. Blott på ett ställe