Aftonbladet – 14 september 1860, sida 1

mål, en lycka för hvilken en ädlare, ömmeare kärlek. skulle rodnat af blygsel. Sordeuil följde fru dEpernotz bem, och innan de skildes åt, mottog han en berusande bekännelse, som snarare borde skrifvas på räkningen af en bedraägen hustrus rättvisa vrede. än på qvinlig svaghet, HI. Dagen derpå infany sig Leopöld, långt innan den på balen bestämda tiden, i den våning hans bror bebodde i ett ståtligt hus vid början af. de Elyseiska Fälten. Nu måste du; Jag besvär dig, förklara all denna: hemlighetsfullhet som omger dig. Vore det bara min nyfikenhet som blifvit: retad; så -kulle jag lägga band på den; för att icke förefalla dig efterhängsen; men med den förvåning som ditt uppförande väcker hos mig, blandar sig en slags vids eplig fasa, som jag icke ken göra mig reda för. Begriper du nu min Gro?, ; Ser jag då ut kom en fyran i en mlodram?. sade Georg med cen dystert leende. Hvad skall jag svara. dig? Din plötsliga åsyn har bringat alla mina tankari förvirring Jag trodde så säkert att du var på de Hyeri ska öarne eller i Nzza, och jag träffar dig bär i Paris; det är knappt ett år sedan vår arma Blanche, din bustru, dog, och du bär icke sorg — du går på bal, och det bästa till slut: hvad betyder det falska namn du antagit? . Stopp, herr Leopold,, svarade Sordeuil med rynkade ögonbryn, det tycks mig att du förbyter våra roller och att du, i detta nu, något väl djerft spelar äldste brodern. Innan du vidare gör mig frågor, så svara: Hvar bar du Järt känna dEpernotz?, Studenten bjöd icke till att dölja sin förvåning öfver denna, med mörkaste allvar framslungade fråga. DEpernotz,, svarade ban, tjenade i armen innan bn gifte sig. Jag lärde känna honom för två år sedan i Cherbourg, der ban låg i