Aftonbladet – 13 september 1860, sida 2

styrelsens trank-tablia ej Dillvit upptagen naägon slitningsprocent, hvarken å bana eller materiel, då likväl i rapporten uttryckligen säges, att ounderhålet af lokomotiv och vagnar ingått ivberäkningen.. Vi å vår sida måste förundra oss deröfver, att den, som med sådan tvärsäkerhet tillrättavisar andra, visar sig så föga ha satt sig in i det omhandlade ämnet, att han ej skiljer mellan underhållet. och slitningsprocenten. Under rubriken sunderhållet ingår, såvidt vi kunnat fattd, ingenting annat än jemt upp de under den redovisade perioden gjorda umkostnaderna för att: hålla den befintliga materielen i tjenstbart skick, hvaremot de under denna rubrik upptagna belopp alldeles icke inbegripa någon åfskrifning å anskaffningskostnaden, hvilken likväl, såsom en hvar inser, måste blifva ganska betydlig på en materiel, hvilken, såsom t. ex. lokomotiverna, måste förnyas efter förloppet af af sju till åtta år. Vi böra tillhandagå P. T. med den upplysning, att det är-en sådan afskrifning som på räkenskapsspråket kallas slitningsprocent. Att Aftonbladet, såsom P. T. äfven säger, skulle ha bignorerat någonting af hvad som förekommer i rapporten, lärer så mycket mindre kunna vara fallet, som handlingen af oss aftrycktes bokstaf för bokstaf sådan den förekomr-i officiella bladet. i Vår kollega, Nya Dagligt Allehanda, har åter varit ute på en af dessa spärridter, gehom hvilka tidningen försöker förtjena sina gyllene sporrar. Denna gång gällde anfallet hr L. J. Hierta och anledningen, den närmast synliga, att han, i fråga om den föreslagna hypoteksbanken, sjelf icke funnit sig vederlagd af hvad den motsatta åsigtens försvarare under diskussionen på riddarhuset haft att andraga. Det är sålunda, såsom vanligt från detta håll, icke fråga om vederläggning i sak; den misshaglige motståndaren skall i stället stånda till ansvar för det ohemula tilltaget att sjelf icke hafva funnit sig vederlagd. Detta, br Hiertas omdöme om sina egna åsigter, är utgångspunkten för det ifrågavarande personliga anfallet, som snart lemnar frågan om hypoteksbanken alldeles ur sigte. för att sysselsätta sig med hvad hr Hierta på trettiotalet? skulle haft att säga — i någon bankfråga menar läsaren, nej — om dåvarande sannolikheten af ett krig, så ock rörande en profetia, att Sverge efter en mansålder skulle vara republik: Ehuru vi äro öfvertygade att den värda tidningen kommer ait svara oss med någon lång deduktiod eller klyftig insinuation i norska fråganeller med exklmationeröfver hrr Blanches och Mengels uppträdande i Norge eller med något annat i den vanliga slentrianen : Guds fred, yxeskaft, som icke hörer till saken, kunna vi dock icke underlåta att något litet taga till orda med anledning af dessa Ptvenne satser? som hr Hierta och Aftonbladet på trettiotalet? skola ha ?så ofta upprepat? och som Allebanda funnit för godt framdraga för att omintetgöra effekten af hr Hiertas skäl emot den ifrågavarande banken och på samma gång — utile dulei — ge en släng åt Aftonbladet. Den första satsen var, heter det: PAtt krigens-tid var förbi och att man sålunda ej behöfde kasta ut några penningar på landets försvar?. N. D. A. lärer icke kunna vara i okunnighet om att vid denna tid, för tjugofem år sedan; den åsigten delades af större delen af Europa. Det var icke allenast folket, som hoppades att krigens blodiga dagar för alltid skulle vara till ända, äfven statsmän af stort inflytande förfäktade öppet en sådan lära. I England, som alltid varit en ganska känslig barometer i fråga om :krig och fred, gjordes vid denna tid betydliga inskränkningar i försvaret, såväl till lands som sjös, och i parlamentet förspordes ganska betydelsefulla röster för ännu större indragning, hvilka troligen vunnit gehör; derest icke landets vidsträckte besittningar uom Europa fordrat underhållandet af en större krigsstyrka. Det-torde sålunda vara ursäktligt om Aftonbladet den tiden delade sådana förhoppningar, hvilka dessutom i hvad de gällde Sverge lyckligtvis ännu icke kommit på skam. Beträffande den tidens inskränkningar ivårt militärväsen eller rättare motståndet emot ytterligare anslag dertill och den del i denna för landet visserligen lyckliga utgång, som kan tillskrifvas hr H. och den tidning som han den tiden redigerade, lärer författaren till uppsatsen i N.: D: A., som följt med Aftonbladet så der temligen allt ifrån dess uppkomst? och sålunda temligen bör hafva reda på ställningar och förhållanden från den tiden, icke kunna hafva glömt att denna mening var temligen allmän ho: landets skattdragande befolkning; äfvensom att just denna Aftonbladets kraftiga opposition emot en ständigt återkommande begäran cm Ckade militäranslag var en framstående anledning till tidningens -popularitet. Den andra satsen, ,som N. D. A. förebrår hr Hierta att i sin tidning så ofta hafva upp repat, var ?den profetian, att Sverge efter så :er omkring en mansålder skulle vara republik. Vi hafva icke gjort oss besvär att taga reda å något af dessa så ofta åberopade tillfällen, då Aftonbladet i fördna dagar skulle ha innehållit något slikt, men veta för visso att, om tidningen under en föregående redaktion verkligen yttrat en sådan förutsägelse, densamma förekommit, icke i den lösryckta form N. D. A: framställt den, utan väl motiverad af den nedtryckta politiska stämipg, som föreg.ck 1840 års riksdag. Allenastyrandet — nog minnes den värde artikelförfattaren det — hade den tiden antagit cn så utsväfvande kerakter, att mången väl kunde tänka sig någon af behofvet framtvingad förändring 1 styrelseform, liksom en ganska allvarsam brytning väl till sist hade blitvit oundgänglig, derest icke vederbörande ändtligen funnit sin uträkning vid att något lyssna till allmänna meningen och-derefter gifva en vändning åt systemet, tills slutligen med regentombytet inträdde andra tider och seder. Slutligen utiopar Allebanda, som menar att för något annat folk den republikanska styrelseformen möjligen kan vara bra (dervid för