Aftonbladet – 13 september 1860, sida 1

Rome PEEL EF bg GGPESHHSI : KTERMEDISSKUSEELET RA TEGS det tredje, presteståndet — icke förkastat detsamma, utan cndast deri vidtagit åtskilliga modifikationer. Den i praktiskt hänseende väsentligaste af dessa bestårderi, att i stället för utskottets förslag, attstatsverket skulle komma skjutslagen till hjeip med Videl af entrepenadkostnaden, saites den bestämmelsen, att till K. M:ts disposition skulle ställas 100.000 rdr årligen att användas till lättnad i skjuts-. niögstungan i de fall der den genom entreprenad bestrides. Det blir statsoch ekonomiutskottets åliggande at genom inbjudning eller på annat sätt sammanjemka dessa afvikande beslut till något för de tre stånden gemensamt. Vi kunna, detta oaktadt, ej underlåta att beklaga den utgång saken erhöll inom borgareståndet och de uttalanden, som egde rum under den diskussion, som föregick beslutet, och hvilka framkommo under den förutsättningen, att det definitiva afgörandet nu låge i borgareståndets hand. Vi beklaga, att då rikets ständer vid föregående riksdag begärt en utredning af frågan och förslag till skjutsningsbesvärets skiljande från jorden, att då en komiteå för detta ärende varit nedsatt och afgifvit sitt förslag, samt att då regeringen till följd häraf aflåtit eh proposition i ämnet, borgareståndet just skulle vara det stånd, som nu skarpast trädde i opposition emot den af förliden riksdag uttalade åsigt och emotbondeståndets billiga önskningar, och det på ett sätt, hvarigenom det kommer att se ut som önskade borgarestådet alls icke något ordnande af skjutsringsbesväret, utan finner det oordnade, för de skjutsande, för trafiken och det allmänna lika menliga sätt, hvarpå skjutsningsväsendet nu är ordnadt, vara det bästa och någonting som förtjenar att konserveras, så att man icke ens tager något steg, som kan betraktas såsom en inledning till en ny sakernas ordning i detta hänseende. Under diskussionen hörde man oupphörligt den satsen göras gällande, att det här vore fråga om att bevilja en förmån för bondeståndet. Det synes oss mer än besynnerligt, att bland så många upplysta representanter, hvilka uteslutande betraktade saken ur denna synpunkt, ingen kom att. tänka på, att det, som :är en verklig och varaktig och redbar förmån för bondeståndet, till följd af detta stånds stora vigt och betydelse för det hela äfven måste vara till gagn för det allmänna, för staten; samt att å andra sidan, hvad som obilligt nedtrycker och demoraliserar bondeståndet och derigenom inverkar förlamande på jordbrukets utveckling äfven är till stort mehn för bela samhället. Det är godt och väl att säga, att den, som reser, bör sjelf bekosta sina resor, och att om också bonden kan ha någon rätt att befriss från en särskild tribut till den resande allmänheten, så är dock å andra sidan icke heller staten skyldig att för sådant ändamål göra några uppoffringar; men man får härvid icke gå till den ytterligheten, att betrakta resandet i allmänhet såsom en snart sagdt onödig lyx,iafseende på hvilken staten kan förhålla sg alldeles likgiltig; det lärer väl, när allt kommer omkring, vara till gagn för litet hvar och för det allmänna, att trafiken möjliggöres och underlättas, och det är just derigenom att staten ordnande tager hand sådana anstalter som brefoch personpostväsendet som det blir möjligt att ordna dem så, att trafiken kan bära sig sjelf, utan att behöfva obilligt betunga statskassan eller vissa kategorier af samhällsmedlemmar. När man ouppbörligt t.lar derom, att detta snus, det må i sin grund vara huru olagligt och obilligt som helst, dock nu en gång existerar och att det skulle vara en ren present åt en mängd jordegare att åvägabringa någon lättnad deri, så erinrar oss detta om hvad vi nyligen hört och erfarit om det motstånd, som i Ryssland möter det pågåerde arbetet. för lifegenskapens afskaffande. Man säger der från den konservativa sidan: det må gerna medgifvas, att lifegenskapen är grundad på ett våld och på en stor orättvisa, men det är nu så länge sedan den infördes, den har ingått i våra rättsoch egendomsförhållanden och de lifegne äro ju nu födda till denna ofrihet, de ha icke inträdt i lifvet med -pretention pi någonting annat, och att nu skänka dem friheten, vore i sjelfva verket att förringa värdet af de andra fria medborgarnes personliga ställning, att taga någonting från dessa, på samma gång man gifver något åt de andra. Man behöfver alls icke äga oss, att jemförelsen haltar. Det kan aldrig falla oss in att jemföra det ur våldgästningen uppkomna skjuitsningstvånget med den genom det militära våldet frambragta personliga träldomen. Det är en ofantlig qvantitativ skilnad emellan dessa båda våldsresultater och tvångs-onerar Det är endast i afseende på kärnan i sjelfva räsonnementerna, som vi fin:a någon likhet. Vi finna def slutligen föga välbetänkt att, såsom itskilliga ledamöter af borgareståndet gjorde i skarpa ordalag, som motiv för afslag i denna sak åberopa bondeståndets gensträfvighet emot reformer af ett allmännare intresse. Vi medgifva gerna, att bondeståndet i flera frågor motsatt sig åtgärder och reformer, som för det allmänna varit af vigt och gagn, och vi ha äfven haft tillfälle att uttala ett allvarsamt klander öfver det spelrum, som ståndsfördomarne och egoismen icke sällan baft inom nämnde stånd. Men visar sig bondeståndet i vissa fall småsinnadt och egoistiskt, icke blir det bättre derigenom att andra stånd göra sig skyldiga till samma lyten eller derigenom att man utan allt betänkande trampar det på dess ömmaste liktornar. Man bör för öfrigt hvarken i borgareståndet eller annor: städes slå allt för högt på de der strängarne och företaga sig att från en för tillfället intagen allmän fosterländskhets böjd kasta första stenen.n Ser man rätt på saken och följer våra dagsförhandlingar med en :enomgående uj Yr amhet, så skall man lätt finna, att sm j ooismen och de enskilda beräkör ofta göra sig gällande inom ra stand. borgareståndet icke undanta