Aftonbladet – 12 september 1860, sida 3

oå sina räntor, likväl aldrig var sen i vändningenn, vär det kom an på att än ytterligare öka sina skater, ej längre skäl att sträfva ermot, och dagen derpå hade redan de båda okända hyresgästerna tagit sin öga angenäma bostad i besittning. Ingen hade orsak att beklaga sig öfver främlingarne. De lefde :it indraget lif, och efter en kort tids förlopp tyck:es hemli heten, som lockat dem till denna ensliga bostad, vara uppdagad. Den ene af de båda herarne gjorde nemligen understundom gester och ällde yttranden, hvilka hans följeslågare förklarade med en axelryckning samt genom att visa på manens hufvud. Denna omständighet uppväckte emelertid en viss rädsla hos husets innevånare; det sar intet tvifvel underkastadt att icke mannen var vansinnig. Efter denna ovanliga upptäckt började le att sky trädgården, hvilken snart bel och hållen var lemnad till främlingarnes disposition. På långt håll såg man nu den olycklige fånen bittida och sent i sitt anletes svett gräfva och arbeta i trädsården, och ansågs detta för en kur, till hvilken nan önskade honom all framgång. Så förgingo aågra veckor, tills .man en väcker dag märkte att le båda herrarhe öfvergifvit sin bostad. Detta plötsliga försvinnande var utan tvifvel högst gåtlikt; ej heller var herr P. särdeles belåten med att hans trädgård var formligen underminerad. Man hndrade, man gissade. Slutligen, efter ett par vecsors förlopp, fick herr P ett bref från sina f.d. hyresgäster, hvaruti den märkliga orsaken till deras ristande hos honom förklarades. Man fann nem ligen af brefvet, att de båda okända voro frigifna brottslingar, hvilka för en djerf inbrottsstöld undergått 10 års fästningsstraff. Innan de råkat i rättvisans händer bade de likväl, enligt tjufvars vanliga metod, bragt ett betydande kapital, frukten af deras värliga sträfvanden, i säkerhet genom att aedgräfva densamma just på den plats, som kort derpå af herr P. blifvit inköpt. Till lycka för förbrytarne hade likväl den del af tomten, hvarest deras skatter lågo förborgade, blifvit begagnad till trädgård. Sedan de lyckligen kommit på fri fot sch genom några goda vänners försorg erhållit ny gkipering, hade deras första omsorg varit att sätta sig i besittning af sin förborgads skatt, hvilket, enligt hvad ur brefvet framgick, fullkomligt lyckats dem. (G. H. T.) . — Alltför försigtig. En äldre ogift dam, miss Emsley, har i dessa dagar blifvit mördad i London. Hon bebodde alldeles ensam ett litet hus, fastän hon var förmögen nog för att hålla så många tjeaare hon behöfde; men hon lefde i en beständig fruktan för att blifva bestulen, och kunde derföre aldrig beqväma sig till att låta någon främmande vistas en längre tid under hennes tak. Just denna försigtighet blef orsaken till hennes förderf, emedan mördarne kunde tränga in i huset, utplundra det och mörda egarinnan, utan att möta motstånd eller störas af anskri. Den mrdade dref ocker af det gemenaste slag, i det hon till ofantliga räntor utlånade smäsummor på en vecka till folk af arbetsslassen, och hon indref sina fordringar med den obarmhertigaste grymhet, om hennes gäldenärer icke infunvo sig punktligt på lördagen med kapital och räntor. Hon hade till följd häraf alltid kontanta penningar liggande, och härom voro mördarne sannolikt underrättade. Hon egde hela gator i Londons fattiggvarter, bland andra Barnsley Street, der hon hade varit och kräft sin hyra den sista dagen, då man såg henne utanför sitt hus, och hon hade likaledes egendomar i Rumford, Dagenham, Barking, Peckham och flera andra ställen, der man must icke finner den fashionablaste delen af London. Vid undersökningen af det hus, som miss Emsley bebodde, fann man flera bevis på huru långt den gamla damen dref sitt misstroende och sin ångest Sfver att blifva bestulen; i kolkällaren upptäcktes 30 pund st. i guld midt ibland kolen; obligationer, aksier och andra värdepapper lågo inne i kakelugnsrören, och i askan fanns gömd en liten ask af metall, hvari låg 16 pund och 2 sh. i silfver. Den mördade hade ingen närmare slägting än en niece, och hon hade derföre haft i sinnet att testamentera undliga summor till åtskillis a välgörande stiftelser; men denna plan blef aldrig utförd, enär hon hyste stor fruktan för att göra sitt testamente. Möjligen irfver nu nigcen hela miss Emsleys ofantliga förnögenhet. — En betydlig arfstvist. En rättegång om ett sfantligt arf väcker för närvarande stort uppseende London. En fru Stuart har uppträdt med anspråk 4 en skotsk seigneurs, lord M.. ys, fasta och lösa jvarlåtenskap. Det är fråga om icke mindre än 30,000,000 franes, och den lagkarl, som åtagit sig stt föra fru Stuarts talan, har betingat sig ett hono:arium, som skulle komma det att vattnas i munnen ;å alla verldens advokater, nemligen 1,125,000 francs. Arfsanspråket grundar sig på följande omständigheer. En af den skottske millionärens förfäder nödsades af en eller annan orsak att fly från sitt fäderesland oeh hålla sig dold. Ingen visste hvad det lifvit af honom, utom en yngre bror, åt hvilken tlyktingen öfverlemnade besittningen af alla sina egoielar, med vilkor att vid hang död återlemna den it de lagliga arfvingarne. Den landsflyktige dog itomlands, efterleranande barn, som uppfostrades i så tor fattigdom, att de vid sin återkomst till England nåste arbeta för dagspenning i en fabrik i Not iogham. Den döde tycktes hafva tagit sin hemligvet med sig i grafven, men en,lycklig slump upp: agade för fru Stuart dessa för henne så vigtigs 3rhållanden. Lagkarlarne ha tagit reda på saken ch försäkra, att den nuvarande innehafvaren iom kort skall nödgas antingen med godo eller derIl nödd och tvungen afträda det ofantliga arfvet dl de rättmätiga arfvingarne. Tidningen Court ournal berättar, att fru Stuart erhållit löfte om ett 3reträde hos drottningen. — Ett farligt exempel. Det är ej så synnergen sällsynt i det äktenskapliga lifvet att det är ustrun som bär byxorna:; deremot torde det väcka fverraskning att erfara ett exempel på att hustrun :fven tagit mannens rock på sig. Detta skedde ny gen en söndag i Bethesd -kapellet i Newcastle, der irs Booth besteg predikstolen i stället för sin man, älärevördige mr William Booth, hvilken ådragit sig a svår sjukdom, så att han måst intaga singen. lon hade till text för sin predikan valt det iuneållsrika bibelspråk, som säger, att vägen till himmen är smal och trång, och de andäktige åhörarne, om i mängd infunnit sig, lyssnade en hel timmas id med oäfbruten uppn ärksamhet på den qvinliga redikäåntens vältalighet och följde henne oroligt öfer törnbeströdda stigar och farliga afgrunder, tills e ändtligen med henue hamnade der det är godt tt vara. Det märkligaste de dock vara, att en å intressant tilldragelse ej blott berättas, utan verk:gen timat; ty berättelsen läses i den engelska Court ournal, som säkerligen ej skulle tillåta sig ett skämt i ett så allvarsamt ämne, och bladet kan ej nog framhålla, att hela denna gudstjenst var utomordentligt rörande. — Slugt bedrägeri, Vid flera domstolar i Lonon har åtal blifvit väckt mot en bedragare, som edan narrat många. Zn familjefar dör, och ett par :eckor derefter bekommer familjen ett bref från en ller annan liten stad i Amerika, adresseradt tillden sflidne. Brefskrifvarinnan uttrycker deri det lifligaste bekymmer öfver att ej på så länge ha haft nå zon underrättelse från den, som brefvet är stäldt ill, samt att ej ha bekommit den vanliga pennin eremissen; jag ber ej för mig sjelf, heter det, ehuru jag tror mig ha anspråk på din tacksamhet för den tesignation, hvarmed jag uppoffrade mig ;för din iycka, men jag kan ej uthärda att se den olyckliga ånderpanten på vår kärlek, din och min Arthur (eller Edvard, eller hvad nu den aflidnes förnamn må ha varit) förtäras af hunger, ätt se honom sakna allt och tyna bort af brist. Jag har ansträngt mig till det yttersta, men mina krafte uttömda; jag måHET GETT