Aftonbladet – 12 september 1860, sida 1

mottaga, i förhållande till sina tillgångar och sina bostäders storlek. Då anskaffades lifsmedel, penningar, kläder, med ett ord allt erforderligt, åt de olycklige, tilldess de hunnit förskaffa sig några förvärfs ällor, hvartill alla voro dem behjelpliga; och af tacksamhet arbetade också dessa ihärdigt, för att lindra den börda, de lade på sina värdar, och deratia, dem utvägar att mottaga nya flyktingar. Med ett ord, personer, som voro vana vid alla yppighetens njutningar, åtogo sig de gröfsta sysslor, hv:lket lände dem till desto större he-. der, ju mera stridande de voro mot deras samhällsställning. På detta sätt fann man argentinska republikens ädlaste namn bland emigranterna. Lavalle, detärorikaste svärdet i hennes armå, Floreacio Varela, hennes vackraste talevt; Agnuero, en af hennes första statsmän; Echaverria, La Platas Lamartine; La Vega, den andiska armens Bayard; Guttierez, nationalsegrarnes lyckade besjungare; Alsinga, den store advokaten o h utmärkte medborgaren, åtorfinnes bland emigranternas antal, likasom äisen de stora jordegarne Saenz, Valiente, Molino Torres, Ramos, Megia; vidare Rodriguez. den gamle chefen för frihetsarmeerna och de unitariska armeerna; Olozabal, en af de tappraste i den andiska armån, hvars Bayard vi sade La Vega vara. — Rosas förföljde nemligen lika mycket unitaricn som: den federale, endast ufvande på ett mål: att göra sig qvitt dem, som kunde bli till hinder för bangs diktatur. Denna gästfrihet, beviljad män, som Rosas förföljde, alstrade det bat, Rosas bar till staten ÖOrientale. På den tid, vi nu beskrifva, var general Fructuoso Rivera republikens president. Rivera var en son af det inre landet, likasom Rosas och Quiroga; men skilnaden var, att alla hans anlag .rogo honom mot civilisationen, hvilket gjorde honom till en motsats mot Rosas. Såsom krigare har Rivera aldrig blifvit öfverträffad i lysande tapperhet; såsom partiman har hans ädla karakter alltid