Aftonbladet – 12 september 1860, sida 1

Denna despotisms excesser,;sogo främlingarne och bland -dem några fransmän med häpnad. Rosas, somvansåg sig kunna göra med dem hvad han behagade, tröttade utkonung Ludvig Filips tålamod — ett tålamod, som dock. är vidtbekant — och ådrog sig Frankrikes första blokad. Men de så misshandlade högre klasserna i samhället började fly från Buenos Ayres och Kastade sina blickar på staten Örientale såsom en tillflyktsort; der större delen af staden också sökte sig en fristad, Förgäfves fördubblade Rosasg polis sin vaksamhet, förgäfves förbjöd en lag utflyttning vid dödsstraff. förgäfves förenade man detta dödsstraff ,med grymheter — ty Rosas fann snart, att dödsstraftet ensarot ej förslog — den skräck och slet hat, Rosas ingaf, voro starkare än de;medel, han påfann; emigrationen tilltog timma för timma, minut: för rminut. För att verkställa en bel familjs flykt, var svårigheten endast att finna en båt, tilträckligt stor att rymma densamma; sedan man förskaffat sig båt, inpackade sig deri fade, moder, barn, bröder, systrar och öfvergåfyo hus och -hem och egodelar; och bvarje dag såg man några dylika båtar med passagerare. som ej egde annat än kläderna på kroppen, anlända till staten Orientale; d. v. s. Montevideo. Och ingen af dessa passagerare behöfde ångra den tillit ban. satt tillden orientaliska befolkningens gäsurihet; denna gästfribet var storartad och frikostig, såsom den skulle varit I en af forntidens reppbliker; — en gästfrihet, som det argentinska folket för öfrigt borde kunna vänta sig af vänner, eller snarare bröder, som så många gånger förenat siva fanor, för att bekriga engelsmän, spaniorer eller brasilianare — gemensamma utländska fiender — hvilka dock voro mindre fruktarsvärda än denne fiende, som var född midt ibland dem. Argentinarne anlände hoptals och stego i land, och vid hamnen väntade dem invånarne och utvalde det antal emigranter, de kunde