Aftonbladet – 10 september 1860, sida 2

d alltid hade en förklädd åehde. Hans röst var mild, och då han ville ställa sig in. saknade hans konversation ej behag. fans rykte för feghet har öfvergått till ett ordspråk, hans listighet är verldskunnig. Han var mycket begifven på mystifikationer. Det var hans förnämsta sysselsättning, innan han hängaf sig åt allvarliga göromål. Då ban väl kommit till makten, var det blott ett tidsfördrif förhonom. Hans förströclser voro råa som bans natur; listen låter märkvärdigt väl f rena sig med råheten. Vi vilja meddela ett par exempel. En afton, då han skulle supera på två man band med en af sina vänner, gömde han vinet, som var ämnadt till måltiden, och lemnade endast qvar i skänken en butelj af det kraftiga läkemedlet leroi, som, att döma efter dess ryktbarhet, måste vara uppfunnet på Molidres tid. Vännen sökte efter vin och tog nyssnämnda butelj. Som innebållet var af en ganska angenäm smak, tömde han buteljen under måltiden. Rosas drack endast vatten och reste sträxt efter supen till sin estancia. På natten blef vännen dödssjuk. Rosas skrattade hjertligt åt sitt puts. Hade vännen dött, skulle Rosas utan tvifvel skrattat ännu mera. Då han i en af sina estancias mottog besök af någon stadsbo, Var det hans nöje att låta honom sitta upp på någon af de okynnigaste hästarne, och hans glädje var desto större, ju svårare ryttaren skadade sig, då han föll af. I styrelsen var han alltid omgifven af gycklare och narrat, och midt under göromålen hade han denna besynnerliga omgifning med sig. Då han belägrade Buenos Ayres är 1829, medförde han fyra af dessa arma satar. Han hade gjort dem till munkar, till hvars prior han på grund af sin maktfullkomlighet konst:tuerade sig sjelf. Han kallade dem: fray Bigna, fray Chaja, fray Lechuza och fray