Aftonbladet – 10 september 1860, sida 2

E meste Biscacha. Utom för gycklare och narrar hade ban äfven mycken smak för sötsaker; han bade alltid sådana af alla slag i sitt tält, Hans munkar voro ej heller några kostföraktare i fråga öm konfiturer, och litet emellan försvar.n en ask. Då inkallade Rosas hela sitt brödraskap till bikt. Munkarne visste hvad som väntade dem, om de ej talade sanning; den brottslige bekände derföre. Genast togos kläderna af brottslingen, och han blef gisslad af sina kamrater Alla menniskor i Buenos Ayres kände hans mulatt Eusebio, och detta så mycket mera. som det en dag, då det var allmän audiens, föll Rosas in att låta honom uppträda på samma sätt som madame Dubarry vid ett tillfälle lät sin neger Zamore göra. Eusebio, klädd till guvernör, mottog i sin herres ställe myndigheternas uppvaktningar. Trots den vänskap, Rosas hyste för sin mulatt, fick denne förfärlige vän en vacker dag det infallet att spela honom ett puts, ett rått puts, såsom alla Rosas påfund voro. Han låtsade som om man nyss upptäckt en samman: svärjning, i spetsen för hvilken Eusebio stod. Det vore icke fråga om någonting mer eller mindre än ett tillimnadt försök att mörda Rosas med en dolkstöt. Eusebio arresterades. trots alla försäkringar om sin tillgifvenhet. Rosas hade domare, som ej bekymrade sig om, huruvida den tilltalade var brottslig eller ej. Rosas var anklagare. och de dömde de: arme Eusebio till döden. Eusebio genomgick alla förberedelserna till exekutionen, biktade sig, fördes till afrättsplatsen och fann der bödeln och hans biträden; nu uppträder Rosas plötsligen, likasom guden i forntidens tragedi, och förkunnar Eusebio, att som hans dotter Manuelita förälskat sig i honom och vill gifta sig med honom, henådar han konom, et