Aftonbladet – 8 september 1860, sida 2

Pligter! återtog Georg med bitter ironi, soch mot bvem?... Mot en man, som icke ett ögonblick tänkt på sina, som bedrar i dag liksom i går och som skall bedraga er i morgon !.. ;Bevisa mig det! utbrast fru dEpernotz, som glömde försigtigheten för svartsjukan. Sordeuil betänkte sig ett ögonblick, sedan svarade han med en stämma, som fick ett skärande uttryck af medlidsam hrm: Ni sitter här belt godtroget och tänker att er man deltager i ett affärsmöte, och i detta öu sitter han i logen bakom fru Javerval och säger henne vackra saker., Jag tror er icken, utbrast Clemence, hvars ögon sprutade lågor under det hennes ansigte blossade af vrede; vsoch skulle detta nedriga vara sanut, så finns det likväl ett, som är änpu nedrigare, och det är förräderi mot en vänt... Eburu ni, mot min vilja, blifvit engagerad som min vaktare, så tror jag icke att jag vidare behöfver höra på er. När rn svärmor vill fara bem, skola vi låta säga er till.n Georg reste sig stolt och kallt. Jag står till er befallning, sade han med en vördnadsfull bugning och aflägsnade sig: Just då han steg öfver tröskeln i andra salongen, närmade sig hans bror, som aldrig förlorat honom ur sigte, och räckte honom banden. I morgonis hviskade Sördeuil sorgset och med en afvärjande rörelse. I morgon, Leopold Efter sin afvisade, stolte beundrares bortgång förblef Clemence en stund sittande fördjupad i ett chaos af bittra, mörka tankar; men snart blef benne detta gnagande tvifvel outhärdligt — stolthet, vämjelse, harm, med ett ord alla dessa furier, som sönderslita en kränkt makas innersta, jagade henne till hand