Aftonbladet – 8 september 1860, sida 1

HÄMNDEN. NOVELL. Fritt efter Charles de Bernard. Har ni gifvit akt på hans bröstnål? frågade spelaren sin vän. En stor rubin, skulle jag tro, svarade denne. ÖR Och hvad tycker ni om denna ruäbin ? Jag är ingen juvelerarev, sade Sordeuil med genomskinlig otålighet. Det har jag den äran att veta; men på grund af det förslagna uttryck er blick stundom antager, ansåg jag er för en observatör. Men till saken, min värde förtrogne, låt mig komma er skarpsinnighet till hjelp. Denne gode medborgares rubin betyder att hans hustru i detta ögonblick sitter i sin loge på operan och väntar på mig. Är det möjligtb utbrast Georg, som ögonblickligen tycktes fattad af det lifligaste intres:e. Då jag en gång sagt a, kan jag lika så gerna säga Db; för resten behöfver jag ert benägna biträde. Vet då, att denne beskedlige medborgare är npedrigt jaloux, som alla tjocka menniskor. Han går alltid och snusar i sin hustrus rum; hah genomsnokar byrålådor, bordlådor, spegellådor, nattkommodslådor, alla möjliga och omöjliga sorts lådor; han bryter bref, och jag tror till och med att ban, liksom Börtholo, räknar pappersarken. Detta kräfver hämnd, och jag äi hämnaren. Men då det äktenskapliga spionerisystemet försvårar de vanliga medlen till hemligt förstånd,, har jag utfunderat ett beqvämt och klokt telegrafsätt. Herr Javerval, hvars salig farfar, i lifstiden, var —— LL ) Se A. B: n:o 210.