Aftonbladet – 8 september 1860, sida 1

en välbeställd juvelerare, eger nemligen till sin prydning en samling ädla stenar; som kunde göra en Fenkehertiginna galen , af afundsjuka. Den tyranniserade gemålen har lemnat. mig en förteckning öfver dem samt och synnerligen, efter hvilken jag uppgjort ett slags lexikon, i det jag efterapat det persiska blomsterspråket och det indianska tankesnöret,, och i detta symboliska språk har hvarenda sten och dito kamå sin särskilda betydelse. Alltifrån det elyseiska ögoublick hon behagat låta sin nådes sol lysa öfver mig, ovärdige, ombesörjer fru Javerval sjelf sin herr mans bröstkrås — — — begriper ni nu vår telegrafering? — Jag kan försäkra er att sättet är makalöst. I stället för att spilla tid med att springa efter mina tankars dam, bet höfver jag endast på börsen invänta mannen, som hvar dag visar mig den godheten att på sitt breda bröst skrifva mig till och underrätta hvad gemålen fordrar af sin ödmjuke tjenare. Kan man tänka sig något mera passande, än att mannen sjelf är brefdufva? — Ni är, som förförare, en fulländad artisto, anmärkte Sordeuil, med ett krampaktigt smålöje. Min trogne bundsförvandt sin spe, ni kan lita på min erfarenhet, ty, såsom nygift har Jag studerat saken på två sidor. Då man har att göra med en äkta man, så, för all del, ingen strid, allt skall gå högst fredligt till; det är bara stympare som krångla, en man med hufvud bekämpar icke sin fiende, han begagrar honom — vill ni göra mig en tjenst? Kommer an på., Jag måste bort till operan för att lemna svar på rubinen, och ni nekar mig väl icke den väntjensten-att följa hem min mor och min hustru, då de tröttnat vid hettan och trängseln här? :