Aftonbladet – 7 september 1860, sida 1

TC UT: oriis i JIINTS a tläat Ra SE kunde anses på något sätt uttömdt, icke derföre att alla: de upplysningar, man kunde önska, hade blifvit vunna, utan derföre att inga åhörare vidare funnos. Särdeles anmärkningsvärdt och förrådande ett ganska besynnerligt begrepp om parlamentariskt, skick föreföll det isynnerhet, att finna en och annan talare, sedan han väl hunnit yttra sig och derunder fått mot någon annan ledamot af, församlingen rikta anmärkningar, ofta af skarpaste Jslag, derpå genast aflägsna sig, utan att afJvakta hvad den angripne kunde hafva att genmäla. Det är verkligen ganska ledsamt att; finna det tillfälle, att vinna upplysning och närmare kännedom; om förekommande frågor af större och mera genomgripande beskaffenhet, som de gemensamma sammanträdena vore egnade att erbjuda, sålunda betraktas med en likgiltighet, som snart nog måste bringa hela institutionen i fullkomlig misskredit och derjemte bibringa. den utanför stående allmänheten, den öfvertygelse, atticke särdeles många representanter bry sig om att åt de statsangelägenheter, om hvilka de skola votera, egna en allsidig. pröfning. Gårdagens öfverläggningar öppnades af hr Waern, som väl erkände behofvet af centralisering af hypoteksinrättningarne för att undanrödja de olägenheter, som varit en följd af, deras splittrade verksamhet, men tillika anmärkte, att det föreliggande förslaget ginge Jännu längre och afsåge åvägabringandet af en ökad skuldsättning för att bereda förlag åt Jordbrukarne, hvilket i hr Weerns tanke måste leda till en större tillgång på penningar än som kunde finna användning i goda och sunda företag, och derföre komme att alstra öfverspekulation samt sluta med oredor och kriser. Hr Wern framställde derjemte betänkligheter vid saknaden af tidsbegränsning för den föreslagna organisationens tillvaro och för beloppet af upplåningarne; vid. det absoluta förbudet för alla andra att utgifva tryckta amorterings-obligationer, grundade på säkerhet i jordegendom; vid den omständigheten att kontrollen endast sträckte sig till reglementets efterlefnad, men ej till bedömandet af hela verksamhetens större eller mindre lämplighet och gagnelighet; vid saknaden af bestämmanderätt å statens sida i afseende på det belopp af. statsobligat:oner som genom hypoteksbanken kunde komma i omlopp, hvarföre, och då förslaget förekomme till behandling så sent mot riksdagens slut, herr Wern tillstyrkte uppskof till nästa riksdag. — Statsrådet Malmsten, som anmälde att statsrådet Gripenstedt var af sjukdom hindrad att närvara, erinrade att K. M vid förslagets öfverlemnande endast yttrat sig om förslagets bufvudprinciper, förklarade sig derfre inskränka sitt yttrande till dessa. Anmärkningar hade isynnerhet blifvit riktade mot det absoluta förbudet för andra att befatta sig med-upplåning mot tryckta amorteringsobligationer, grundade på säkerket i jordegendom, och hr Malmsten erkände, att i hvad soi blifvit yttradt såväl mot beböfligheten deraf, som i afseende å det ingrepp i häfdvunnen rätt, som det innebure, låg en viss portion sanning; men då det fordrades cn större kraftåtgärd för att på samma gång stanna på en oriktig bana och slå in på en riktig, än för att börja med att beträda en riktig, och då Ådet ej vore anledning vänta att det åsyftade Jändamålet skulle vinnas, om den nya bankens anlitande blefve helt och hållet frivilligt, så vore det föreslagna förbudet nödvändigt, om det än kunde synas hårdt. Presidenten Åkerman ansåg det omöjligt att komma ur det nuvarande trasslet på annat sätt, än komitån föreslagit, och han biträdde derföre TIdess hufvudidg, dock med vissa vilkor, såsom, att ett maximum för upplåningen bestämmes, som ej utan konungs och ständers samtycke finge öfverskridas; att all både upplåning och utlåning på kort tid förbjudes och att banken ej träder i verksamhet förr än antingen en eller flera föreningar äro färdiga att begagna ett större lån. Det i 53S förekommande absoluta förbudet för andra attutförda amorteringsobligationer af här ifrågavarande beskaffenhet fann hr Åkerman oundz gängligt, så framt icke det gamla eländet skulle qvarstå, och trodde han att i fall, sådana som deita, den enskildes fördel måste vika för det allmännas. Riksarkivaricn Nordström upptog i ett längre föredrag till besvarande de flesta anmärkningar, som blifvit gjorda såväl mot förslagets bufvudprinciper som mot dess detaljer. Det ginge icke an, yttrade hr N., att, då man ville åvägabringa en koncentrering i afseende på hypoteksförennganes upplåhing, man på samma gång ginge ifrån densamma, hvilket i hans tanka skulle ske, om man läte friheten för andra att operera vid centralbankens sida fortfarande bestå. Vore koncentrationen nödvändig, vore förbudet så äfven, och ville man det ena, måste man äfven gå in på detandra. Någon begränsning af upplåningen kunde svårligen sfrågakomma, då ingen grund funnes för bestämmandet af någon siffra i detta hänseende. Någon menlig följd af hopade kapitaler vore ej att befara, då de blifvande lånen komme att fördelas i tusen olika kanaler. Invändningen, att kontrollen ej sträckte sig till annat än reglemöntets efterlefnad, ej till bedömande af nyttan eller skadan af bankens hela verksamhet, fann hr N. äfven hvila på ett misstag, enär, enligt förslaget, revisionen skulle sträcka sig både till förvaltningen och till rökenskaperna. — Riksdagsmannen C, A, Larsson från Östergötland förordade förslaget lifligt, såsom af ett trängande behof påkalladt och såsom erbjudande tillfälle äfven för de mindre jordegarne att erhålla låneförsträckningar. — Hr Hjerta medgaf det kunna vara behöfligt att någonting hastigt vidgjordes för att komma ur er brydsam ställning; men ansåg sig böra varna mot förhastade åtgärder, Han hyste stora betänkligheter mot all statens inblandning i enskildes låneoperation:r, Ilan ville dock ej nu motsätta sig meddelandet af den ifrågasatta statsgarantien; men sökte ådagalägga, att de förd:Jar man deraf lofvade sig