Aftonbladet – 6 september 1860, sida 1

Bench omnämnt, och gjorde tecken åt sin syster att tala högre. Wollen Sie etwas Kuchen nehmen?n skrek mr Gibson. Förmedelst åtskilliga gester mot korgen förstod miss Bremer att man vill hon skuile förse sig med mera bakels:r och gjorde följaktligen så; men Anna sjönk tillbaka i stolen, förtviflad öfver sin felaktiga prononciation, hvilken hon tillskref. långsambeten i uppfattningen. Sedan mr Riggs: samlat. tillhopa leimonadglasen från: damerna och nedsatt dem på pianot (der hvart och ett gjorde på mahognyt en ring, som det följande dagen kostade. rors Bench en timmas gnidning att få bort), vågade han sig fram Med sin första anmärkning och sade i förtrolig, hafhög ton: Vi äro sjelfva litterära på vårt lilla vis, miss Bremer. Min vän, mr Olmstead, skri:ver vers förtjusande. Ni skulle se hans Blad ur Lillians Album.. Nummer tjugoåtta publicerades i Fribetshärolden föregående vecka. Miss Anna är vår poetissa: och skall nästa år skrifva för våra bästa Magasiner. O, som Dickens så lämpligt säger om den intagande miss Pecksniff, hon är verkligen ett flödande ting. Att känna henne så, som jag ki bennelv Och i en ekstas af beundran knäppte han ihop händerna och såg upp i taket, O; mr RBiggsl var allt hvad den förtjusta Anna kunde: säga vid denna komplimang från sin älskare, ty så var han. Mr Ölmstead förklarade i en ton, som hän sökte göra så obesvärad som möjligt: Min poesi! — Åh, detär bara lappri, småsaker, hvarmed jag roar mig under de få hvilostpnderna från vigtigare värf. Mr Riggs började ett nytt anfall. ; Ni måste tillåta mig — så pinsamt jag än ner