Aftonbladet – 6 september 1860, sida 1

in i. ert inre lif, eburu hopen icke kan förstå er naturs djupa rikedomar. Ni är den ende som någonsin förstått mign, hviskade den tankfulla flickan ännu lägre än förut. Jag dör af längtan att höra henne tala, sade Ellen till miss Martha Bell. Se mrs Bench presenterar syster Anna och mrs Wood. Sådan min mrs Wood sätter på sig! Jag afskyr henne. Hon köper alla sina kläder i Newyork ;. våra bodar äro kantänka icke nog goda för henne.s Och nu, dyra miss, sade mrs Bench, måste jag för en stund. slita mig ifrån er, sedan jag först presenterat er mina bösta vänner. Miss-Ellen Lord, mrs Bremer, mr Olmstead, mr Gibson. Jag skall söka öfvertala miss Agnes Bell att låta oss höra litet sång. Och sedan skall jag bedja dig, min vän, om den förtjusande duetten: Tag dem, jag begär detl Jag besvär Mt Bench, det är ur Norma, rättade Ellen Lord, rodnande öfver ljudet af sin röst i en så hög persons nörvaro, y a Sjelfva orden betyda ingenting, min söta; balfva verlden tvistar nu för tiden om ord. Men — och här böjde mrs Bench sig och Hviskade, liksom för att sluta meningen — jag glömde säga dig att miss Bremer icke tycker om att höra talas om sina arbeten; åtminstone låtsar hon icke förstå de antydningar jag gjort åt det-hållet. Dessutom har jag upptäckt att hon är en smula döf; så att, då du ser en viss förvåning i hennes blick, tala litet högre Under det miss Bremer vände sig om för I att besvara en fråga af domaren, cirkulerade denna upplysning hastigt genom sällskapet. Vid: denna tid hade miss Bell blifvit öfvertåad att gynnua sällskapetv med musik, och snart qväfde en storm-rondö af gamla. skolan