Aftonbladet – 6 september 1860, sida 1

Åh, naturligtvis; men hennes engelska är förträfflig; .kanske något liten brytning,, men icke mera än en Connecticut-fru har, för oss Newyorkare,. Detta förvånade mig ganska mycket:. Jag förmodar. hennes franska, är lika bra. Jag. har hört af en. resande (en tysk musiklärare, käre: läsare),:att på kontinenten anses båda språken oundgängligt nödvändiga till;:en i gentil: uppfostran. : Nu har du fördelen, Anna, framför oss, fortfor hon, vändande sig till. miss Lord. Din accent är rent parisisk. . Jag. väntar. att du underhåller miss Bremer på franska; och om mr Gibson talar tyska, skall hon få en hög id: omabildningens utbredning, till alla klasser ji Amerika, och detta. är inte merän rätt. Hur lyökligt att Byron Olmstead observerade hennes nåmn! Hon kunde ha värit på hotellet en vecka, utan att se en enda själ, sade Ellen Lord... Om hon blott hade skrifvit-sitt namn sjelf, skulle jag anhållit om det bladet af dagboken för min autografsamling. Fruktar ni icke att träftav henne, mrs Wood? frågade en helt ung dam. Jag rik. tigt darrar att korama. nära en, om hvilken jag hört talas:så mycket : Åby, sade mrs Wood med -ett utseende af städerad likgiltighet; det ären känsla som går bört så snart ni blir intimare bekant med flera författare och författarinnor, såsom jag är...-Man finner slutligen att-de icke, äro an nat än! menniskor. Vi äro en ditterär familj. Min farbrör Thomas: beskref sina resor till I Botany Bay eler någon annan af. de del platserna; och-min man här en kusin, som för två år sedan publicerade en samling dikter — Toner, af sårade känslor, — bar. ni sett. den ? N ; Hennes fråga blef icke besvarad; ty just : detta ögonblick skred domaren Bench in i rummet med en min af söblimt allvar på sit