Aftonbladet – 5 september 1860, sida 1

ning. Mrs Morrison, stark: genom sin braders bekantskap med så många af dågens lejon, bade ämnat bjuda henne på en utfart med denne herre och sig sjelf i en af de tre vag. nar, söm funnos i Coopers Landing. Mr Olmsteads vänner, flickorna Lord, hugnades med en inbjudning till soiren och åtogo sig gerna att fortskaffa några af de i hast skrifna bjudningskorten till de i grannskapet boende förnämsta familjer, som icke varit närvarande på hotellet. . De voro snälla flickor och hade nyss kommit från Miss Willårds pension i Troy, der de likväl studerat, Bulwer, Dickens och miss Bremer mera än klassikerna. För närvarande vurmade de för Jane Eyre och voro dödligt kära i den gudomlige Rochester. Jag skall säga er något, flickor,, började mrs Bench, då hon skyndade hemåt emellan dem. Hon är icke vacker., Hvem? Miss Bremer? frågade Anna Lord. Ja, 8e der ännu en sak. Jag bad att få se dagboken under det jag väntade, och der såg jag hennes namn skrifvet mrs Bremer. Ni vet, att i Europa kallas alla fruntimmer af en viss ålder för mrs. Ja bevars; mrs Hannah More,, inföll Ellen. Precist. Påminn nu alla om det. Och hvad er sjelfva angår, mina älsklingar, så visa henne, att äfven i denna aflägsna del af landet finnes fölk, som känna europeiska seder. Meddina talanger, Anna.x Åh, rars Benich utroyade den rodnande flickan. Jo, min söta, jag upprepar det; ty dina ,Rader till en döende snödroppe, skule göra heder åt sjelfva miss Landon. Du kunde för: söka att göra ett fördelaktigt intryck. Mrs Bench, säker om sitt eget litterära rykte, kunde utan fåra spela ädelmodig mot. en så blygsam rival. Ja, Anna, jag har allvarligt tänkt på att insända detta poem till mr Willis jemte ett rekommendations-introduktionsbref; menar jag, från mig; och Kärvid försvann hon genom trädgårdsporten, lemnande den unga flickan öfveryäldigad af tacksam rörelse.