Aftonbladet – 4 september 1860, sida 1

Befolkningen i Montevideo besitter deremot ett vackert land, som vattnas af strömmar, som genomskäres af dalar. Det är väl sannt, at ihon ej eger några stora skogar, några ofantliga skogstrakter såsom Nordamerika; men i djupet af sina dalar bar hon strömmar som beskuggas at quebrocho-trädet med sin jernbark, ubajai-trädet med sina gyllne frukter, sauce-trädet med sitt rika löfverk. Dessutom bor hon väl och äter godt. Hennes hus, villor och landtgårdar ligga nära intill hvarandra, och hennes öppna och gästfria karakter bar fallenhet för denna civilisation, hvars doft det närbelägna hafvet oupphörligt öfverför till henne på den från Europa kommande vindens vingar. För befolkningen i Buenos Ayres är indianen till häst mönstret af fullkomlighet. Montevideos icnebyggares förebild är deremot den i rocken inklämde, den i halsduken inlindade, den af höllorna och hängslena fjettrade europån. , då Buenos Ayresaren gör anspråk på att stå främst i elegans i Amerika. Han är lätt retad och lätt blidkad. Han eger mera inbillningskraft än montevideanaren.: De första skalder, Amerika känt, äro födda i Buenos Ayres. Skalderna Varela och Lafinur, Dominguez och Marmol äro portenos. Innebyggaren i Montevideo är mindre poetisk, men lugnare och fastare i sina beslut och företag. Om hans rival gör anspråk på att vara den främste i elegans, så vill han vara den främste i mod. Bland Montevideos skalder finner man namnen Hidalgo, Berro, Figueria och Juan Carlos, Gomez, sin sida ha qvinnornai Buenos. Ayres anspråk på att vara de vackraste qvinnor i Sydamerika, alltifrån Lemaires sund till Amazonflodens: 3 sa Måhända äro också qvinnornas i Montevideo