Aftonbladet – 4 september 1860, sida 1

här söka göra de många olikheterna mellan portenos och orientaler begripliga för läsaren. Buenos Ayresarne, som i tre hundra år varit bosatta i landet, hade redan vid slutet af första århundradet efter inflyttningen förlorat alla traditioner från moderlandet, d. v. 3. Spanien. Deras intresse, deras lif äro sammanväxta med jorden. De äro nu nästan lika mycket amerikanare som fordom indianerna voro, hvilka de besegrade och efterträdde. Montevideos invånare ha deremot knappt ettårhundrade vistats i landet; de La ej hunnit glömma att de äro söner, sonsöner, sonsonssöner af Spanien. De ha medvetande af sin nya nationalitet, men utan att ha glömt traditionerna från det gamla Europa, med hvilket de äro förbundna genom civilisationen, under det att landtbefolkningen i Buenos Ayres med hvarje dag aflägsnar sig derifrån och närmat sig barbariet. Landet sjelf har öckså inflytande på denna å ena sidan tillbakagående, å den andra :ramåtskridande rörelse. Befolkningen i Buer.os Ayres, som är spridd på en ofantlig landsträcka och hvars bostäder ligga långt aflägsna från hvarandra i trakter, som sakn: vattendrag, lida brist på skog och ba ett dystert utseende — denna befolkning, som bor i usla kojor, blir genom denna isolering, dessa försakelser, dessa stora afstånd till karakteren dyster, osällskaplig, trätgirig. Hennes böjelser n.rma sig den vilde indianens vid landets gränser, af hvilken hon köper strutsfjädrar, hästtäcken och virke till lansar, bvilket allt denne hemtar från länder, dit civilisationen ej framträngt, från de innersta, af europeerna okända delarne af Amerika, och för hvilket han i byte tar bränvin och tobak, som han transporterar bort till dessa stora pampasslätter, efter hvilka han tagitsig namn eller dem han måhända gifvit sitt namn.