Aftonbladet – 4 september 1860, sida 1

Den börjades, såsom sagdt är, 1810 i Buenos Ayres och slutades i Bolivia genom bataljen vid Ayacuncho 1824. Chef för revolutionstrupperna var då general Antonio Jose de Suere; han hade 5000 man under sitt befäl. De spanska truppernas öfverbefälhafvare var don Jose de Laserna, den siste vicekonungen i Peru; han kommenderade 11,000 man. Patrioterna hade ej mera än en kanon; de voro en mot två, såsom man finner af de nyss uppgifna siffrorna. De ledo brist på ammunition och lifsmedel, på krut och på bröd. Man kunde ej vänta sig annat än att de skulle gifva sig; man anföll dem, och de segrade. Det vär patrioternas general Alejo Cordova som började bataljen. Han hade 1500 man under sitt befäl. Han fäste sin fana på spetsen af sin värja och ropade: Framåtl!, Med stormsteg eller i vanlig marsch ? frågade officern. Med: segersteg I svarade han. På aftonen hade hela den spanska armån kapitulerat och befann sig vara fånge åt dem, som hon hållit fångna. Artigas var en bland de förste att helsa revolutionen såsom en befrierska. Han ställde sig i spetsen för rörelsen: på landet, och nu kom han att i sin ordning erbjuda sig att afstå sitt embete åt Pacheco, likasom Pacheco förut gjort åt honom. ri Detta utbyte skulle måhända ha försiggått, om ej. Pacheco blifvit öfverraskad i Casablancas hus: i Uruguay af spanska: sjömän och tagits till fånga af dem. : Artigas fortsatte icke förtby sitt befrielseverk. På kort tid förjagade han spaniorerna från helarlandet, till hvars konung han gjorde sig, samt lemnade endast staden Montevideo öfrig åt dem. Men Montevideo kunde göra