Aftonbladet – 3 september 1860, sida 1

lika gode vän, Josef Garibaldi; ty i finnen, att. han, likasom Caesar, Italiens förste :befriare, sköter pennan lika väl som svärdet. Montevideo. Då en resande anländer från Europa på ett af dessa fartyg, som landets första inbyggare togo för flygande hus, är det första han varseblir, då utkiken varskor: Land!, två berg: Ett berg af tegel, det är katedralen, moderkyrkan, Matriz, såsom den i landet kallas; det andra är ett berg af granit, ådradt af växtgrönska, och med ett fyrtorn på sin spets. Detta sistnämnda benämnes Cerro. I samma mån man nalkas katedralens torn, hvilkas porslinsdomer glimma i solen, urskiljer den resande allt mer och mer de talrika och i många former vexlande miradores, som resa sig från nästan alla busen; sedermera husen sjelfva, röda eller hvita, med sina svala tillfyktsorter på äftnarne, terrasserna; vidare vid Cerros fot Såladoras, en vidsträckt byggnad, der man insaltar kött; samt slutligen i bakgrunden af viken vid hafvets strand de förtjusande qvintas, invånarnes vällust och stolthet, hvarföre man på högtidsdagar på gatorna hör endast orden: Låtom oss gå till Miguelete; — till Aguada; — till Arroyo Seco. Om ni då kastar ankar .mellan Cerro -och staden, som, från hvilken punkt niän betraktar henuwe, beherrskas af den gigantiska katedralen; om jullen, rodd af-sex man, hastigt för er till stranden; ore ni på dagen ser grupper af amazonklädda qvinnor och ryttare i riddrägt på vägen till: dessa vackra qvintas; om ni på aftonen från de öppna fönstren, från hvilka strömmar af ljus och harmoni utgå, hör sånger vid piano, harpans :klagande toner; qvadrillernas :sprittande rytmer eller roMansens verrodiga melodier, så vet ni, att ni är i Montevideo, denna silfverflods vicedrottning, hvars drottning Buenos Ayres gör anspråk på att vara, och hvilke kastar sig iAtlattiska oceanen genom sen mynning om 80 lieues; Det var don Juan de Solis, som i början