Aftonbladet – 31 augusti 1860, sida 3

OA a a a tigheter, som äro mosaiske trosbekännare här i riket tillerkända. mama Rättegångsoch Polissaker. Sniokaremästaren Rundströms dödssätt. Det har blifvit i vårt blad omförmäldt, att under de fortsatta spaningarne med anledning af Rundströms död åtskilliga upplysningar vunnits, som ansetts gifva stöd åt en förmodan, att Rundström måhända sjelf beröfvat sig lifvet. Vi ha äfven nämnt, att dessa upplysningar ansetts vara af den vigt, att oaktadt obduktionsförrättarens bestämda utsago, att misstanke om sjelfmord ej kunde ega rum, öfverståthållareembetet funnit sig föranlåtet inhemta utlåtande från en högre medicinsk auktoritet, sundhetskollegium, i afseende på hvad som i nämnde hänseende kan vara fysiskt möjligt. Sundhetskollegii yttrande, som under sådana omständigheter måste motses med spänd väntan, har ännu icke blifvit afgifvet. Då emellertid underrättelsen om den nya riktning, sor sålunda blifvit gifven åt efterforskningarnc angående Rundstrums dödssätt, väckt ett uppseendg, hvarom man lätt kan göra sig en föreställning då man erinrar sig den stora och allmänna bestörtning, hvarmed berättelsen om ett under så hemska omständigheter begånget mord emottogs, så ha vi förskaffat oss kännedom om de upplysningar, som i afseende på denna mörka sak kunna tjena till ledning för omdömet samt antagas tala för eller emot misstankan om ett sjelfmord. Vimeddela här en sammanfattning af hvad polisprotokollerna i detta hänseende gifva vid handen. Det har blifvit upplyst, att Rundström, som för omkring tio år sedan blef mästare, varit en i sitt yrke ganska skicklig handtverkare, äfvensom att han under flera år med arbetsamhet och drift skött sin verkstad. Under de sista par åren hade likväl en förändring härutinnan inträdt. Han började efter hand egna mindre uppmärksamhet åt sitt yrke och åt ledningen af sin verkstad, befattade sig i stället med andra sysselsättningar och förspillde äfven mycken tid på källare och förtriskningsställen. Det hände sålunda icke sällan, att till och med två å tre veckor kunde förflyta, utan att han satte sin fot uti sina verkstadslokaler, oaktadt dessa lågo tätt invid hans boningsrum, och oaktadt han icke hade någon person, som i egenskap af verkgesäll förestod arbetet. Ofta hände under denna tid äfven, att hans arbetare fingo förgäfves söka honom för erhållande af arbetsmaterialier. Då såväl hans anhöriga som hans vänner understundom förebrådde honom härför, visade han ånger och lofvade att förändra sig, hvilket dock icke skedde, utan drog han sig i stället från umgänget med dem som varnat honom. Huruvida yrkets försummande ursprungligen härrörde af penningebekymmer och nödvändigheten att befatta sig med anskaffande och omsättningar af penningelån har icke blifvit med tillförlitlighet utrönt, men följden deraf blef emellertid ett tilltagande ekonomiskt betryck. Vid sin död befann han sig särskildt i en svår förlägenhet för penningar. Han hade nemligen en vecka förut blifvit lagsökt för 1394 rdr, deraf 994 rdr på grund af vexel, för hvilken utmätningsoch bysättningsutslag blifvit utverkadt. Derå hade han dagen innan han dog afbetalt 100 rdr och lofvat påföljande dag gälda återstoden, för hvilket ändamål han stämt möte kl. 12 på lördagen den 14 Juli med exekutionsbetjenten Råström, som hade utslaget till verkställighet. Till detta möte infann han sig likväl icke. Dessutom hade han lofvat att på bestämda tider under; loppet af lördagen återbetala till bryggaren Hartman ett handlån å 40 rdr, -och: till målaren Nordgren mellan 20 och 30 rdr för af denne verkstäldt arbete. På aftonen skulle han jemväl bestrida aflöningen till sina arbetare, al hvilka blott en enda på morgonen utfått sin veckopenning. Omkring kl. 7 på lördagsmorgonen den 14 Juli bortgick Rundström från sitt hem, efterÅ att ha till sin hustru och den ofvannämnde arbetaren lemnat tillsammans ungefär 18 rdr rmt. Enligt bustruns uppgift skall han då ati sin plånbok, derur han framtagit de ull henne lemnade penningarne, haft qvar blott några få sedlar å 1 rdr valör. Denna uppgift öfverensstämmer med Råströms utsago, att Rundström, efter den verkställda afbetalningen å vexeln, tyckts hafva ungefär 20 rdr jvar i plånboken. Till hustrun, som kände len förlägenhet, hvari han befann sig för vexeln, yttrade han sig gå ut för att skaffa oenningar, samt lofvade komma hem till midlagen, ehuru det måhända blefve något sedna:e än vanligt. Kl. straxt efter 7 var han synlig å Artilleriplanen, hvarest han, efter utseendet allvarsam och tankfull, då stod och lutade sig mot ett träd. Omkring kl. 9 på f. m. träffade han å Gref-Thure-gatan en af sina bekanta, hvars inbjudning på frukost han afslog, under uppgift, att ban måste gå till Humlegården för att der erhålla perningar. Att han. der skulle sammanträtfa med någon, af hvilken han skulle uppbära perningar;-hale han äfven längre fram på dagen yttrat dels till bryggaren Hartman, då han samman. räftade med denne å Nybrogatan omkring kl. 1, dels till hofslagaren Andersson, hvilken omkring kl. 1 träffade honom i Humlegårdens i otundas. Det har likväl icke kunnat utrönas, att han vid något af de tillfällen, då han under dasens lopp varit synlig i Humlegården, der rågat efter eller i afförer samtalat med nå-1 son person. Icke heller har någon, oaktadt offentliggjorda uppmäningar derom, tillkännasifvitssig hava nämnde dag. lemnat Rundström penningar eller ha blifvit af. honom anmodad om något lån, varesig till större eller j mindre belopp. När härtill kommer, att han straxt efter kl. 4 på e. m. till målaren Nord; oren yttrat, att han då ej egde mer än 5 rdr, !:. vill det synas som om han vid dödstillfället ej kunnat innehafva stort mera penningar än :: 14 holann fä BR IR KAR fanne TT Prat