Aftonbladet – 29 augusti 1860, sida 3

— Utan att redaktionen vill anses instämma i-allt hvad nedanstående insända uppsatts innehåller, meddela vi den för -de grundade påminnelser den ger om vigten af en skicklig spanande polis. Stookholms polis: Inomej särdeles lång tid ha tvenne fasansfulla bragder blifvit begångba, nemligen morden å öfverstinnan Sederholm och å snickaremästaren Rundström, utan att bänemänhen konnat upptäckas. Uti en så liten stad som Stockholm är, och der polisen kostar, relativt till befölktingens antal) betydligå summor, borde mån kunna påräkna en bättre kännedom om det nät som af lasten spiones till skräck och sorg för sambällets fredliga medborgare. Redän den tanket, ätt vandraren med ögat vändt åt alla sidor måste söka tutforska om ej ett försåtligt mordvapen skall riktas emot häns bröst, är — strängt taget -— -förskräcklig. Förstå vilkoret för eh angenäm existers beror just på personlig säkerhet, Men för att ernå detta anse vi för vår del den härvarande polisen vara af för mycket synlig beskaffenhet. En dylik kår bör förhålla sig som sagan om Hoherstauffens ände — öfverallt och ibgenstädes. Ju mindre den synes — desto bättre. Att, som ni oftast. sker, polisbetjeningen kåstar sig fullt uniformerad uti en droska för att fortare kunna efterspana riktigheten af en erhållen angifvelse, är ej ändamålsenligt. Uniformen må vara bra attobara vid tjenstgöringen å offentliga platser c., men när frågan gäller att utforska låstens, i de flesta fåll ganska väl dolda Kryphålor duger den ej. För flerå år sedan lefde uti Wien en falskmyntare med namnet Bohrer. Vid några och tjugo år var hat ännu en beskedlig urmakaregesäll. Han nedlade yrket och började göra banksedlar. Det nesliga företaget kröntes af en ovanlig lycka, För att maskera källan till sina penningresurser spekulerade han derjemite på börsfonderna; äfven detta skedde med betydlig vinst. Flera ansedda familjer erhölle ef honom lån till stort belopp. Snart var urmakåregesällen glömd och folk af alla klasser blefvo sedda i hans magnifika hus. Han gifte sig och erhöll till och mödadelsdiplomet. Hans hustru anade aldrig mannens diaboliska inkomstkälla. Under flera år gick allt förträffligt; dock slumpen ville att hans fru en gång komin uti en -krainbod; der tillfälligtvis en af bankens embetsmän nppehöll sig. När hon skulle liqvidera de köpta varorna; fråmlemnar hon en banknot på 500 gulden. Köpmannen frågar på skämt sin sakkunnige vän: Nicht wahr, die ist wohl. von echter Sort? .... men får till sin stora förvåning höra att sedeln är falsk. Fru von Bohrer är på väg att dåna öfver upptäckten. . Har emellertid en mängd andra banknoter på sig, sont befinnäs riktiga och hbyarmed -hon betalär.. Ingen misstänkte den rikeshr von Bohrer såsom delaktig uti det falska myntet, med undantag af sous-chefen vid polisen. På hans begäran blef en särdeles rutinerad polisagent beordrad att förskaffa Sig ett-rum midt emot Bohrerska egendomen och skärpt fixera alla tilldragelser. Gentil och artig kavaljer som ban var, lyckades det snart att anknyta en vänskaplig relation med fru von Bohrers kammarjungfru ... men detta oaktadt inga upplysningar. Visserligen bemärkte han från sitt fönster att Bohrers med täta gardiner försedda arbetsrum som oftast efter midnatten fick en stark belysning ... dock hvad bevisade det? Äfven lyckades honom att under herrskapets bortovaro få igenom kammarjungfrun inträde uti ifrågavarande arbetsrum ... men der fanns ingentiög af misstänkt beskaffenbet. Slutligen vid ett förnyadt besök i nämnde lokal tycker han .sig märka att en af fogningarne i kakelugoens krans är litet olik de öfriga. Denna. omständighet blir honom vigtig. Han ber att vid nästa besök få medtaga sin syster för att göra henne bekant med .kammarjungfrun. Ändtligen är herrskapet återigen en afton borta. Han infinner sig, och under det kämmarjungfrun visar systern våningens många präktrum, närmar han sig kakelugnen med den misstänkta fogningen ... undersöker försigtigt... märker att en af stenarne i kransen kan borttagas... gör det... finner fälskmyntarens verktyg .:. skyndar ill polischefen ... och inom få minuter häktas den örnäme hr vön Bölhref uti det hus der ban är såsom gäst. bjuden. Flera månaders ihärdighet öch dokhet hade åtgått til. detta värfs utförande, men soth också belönades med. konfiskation af Bohrers be;ydliga rikedom och samhällets befrielse från en.afskyvärd bof. Stockholms polis borde. ha uti. hvarje distrikt: ett. illräckligt antal civilt klädda polistjenstemän. Dessa vorde aldrig visa sig i polisens offentliga salar, ty just lerigenom blifra deras personer allt för snart. besanta. Derjemte mäste dessa vara så valda; att. de unna uppträda äh såsom hamöbusar och än som gentlenen. Brottet kan ej alltid uppsökas ibland. drägsen af folket; beklagligtvis måste det stundom äfven ;fterletas ibland de synbarligen s. k. bättre. Gerna nedgifves att, såframt vår brottmålslag vore något hindre sentimental, polisen skulle få mindre bekymner. Att straffa en person som med uppsåt drager pdrom, till förderf lifsfarligt vapen, efter den mer Her mindre skada hän frivilligt åstadkommer igevm sitt tillhugg, är en absurditet. Det är ej reultatet; utan den fördt öfverlänkta afsigien som skall bestraffas. Säledes; den som riktar mordvapen emot ib pasta, dlideles 0afsedt från följden, måste så grund igt tillrättavisas att han på många år transporteras SR ARN SER RR REEF ÄN HANSEN Ah kersäfeng Ft oendral IT ahattiesv en fransr