Aftonbladet – 29 augusti 1860, sida 2

RSS EEE ST följsktig och hade ledsagat mig under det fälttåg vi gjort och som jag nyss beskrifvit. Man torde erinra sig att vi, förenade med serranierna, öfver hvilka öfverste Aranha förde befälet, vid Santa Vittoria slogo brigadgeneralen Acunha så grundligt, att den fiendtliga divisionen blef fullkomligt sprängd. Under detta slag satt Anita till häst midt i elden, åseende vår-seger och de kejserliges nederlag. Hon var den dagen de sårades försyn, ty de hade hvarken kirurger eller ambulanser, utan sköttes af sina kamrater, så godt sig göra lät; Denna seger lade åter, åtminstone för en tid. de-tre departementena -Lages, Vaccaria och Cima-da-Serra underrepublikens välde, och jag har redan berättat, buru vi några dagar derefter i triumf intågade i Lages. Men det var ej på samma sätt med slaget vid: Coritibani. Jag har berättat, huru, trots Texeiras tapperhet, vårt kavalleri sprängdes, och huru jag med mina sextio infanterister kringrändes af mer än femhundra man fiendtligt kavalleri. Anita fick den dagen: erfara krigslyckans bittraste vexlingar. Endast med motsträfvighet underkastande sig rölen af simpel åskådarinna af striden, påskyndade hon framskaffandet af ammunition, befaratide att den skulle börja tryta för de stridande. Den lifliga eld; vi nödgades underhålla, gaf : också anledning förmoda att, om vi. ej: erhölle ny ammunition, den :snart skulle taga slut för.oss. Honred derföre fram till det-ställe; der fäktningen-var som hetast, då i detsamma ett par dussin fiendtliga kavallerister, som förföljt några af våra flyktingar, kastade sig öfver vår tross. Utmärkt ryttarinna och rilande en ypperlig springare, hade Anita kunnat fly och undkomma dem; men denna qvinnas bröst inneslöt en hjeltes bjerta; istället att-fly, uppmanådehon wåra! soldater