Aftonbladet – 28 augusti 1860, sida 3

(Insändt.) Om ångbåtsfarten mellan staden och Liljeholmsviken. I en tidning anmärktes för några dagar sedan att på ångbåtarne Frey och Freya, som underhålla komunikationen mellan Logårdstrappan och Djurgården, tages vid vexling högre beta!ning för passagen än det utsatta priset. Ins. anhåller att få fästa uppmärksamheten derpå att samma oskick eger rum å de ångbåtar, som gå ifrån Riddarholmen till Liljeholmen och Löfholmen. En polett för en sådan tur kostar 12 öre, och detta står utsatt å sjelfva poletten, men icke desto mindre, om man köper en polett och lemnar ett 25 örestycke eller en silfvertolfskilling i betalning, får man aldrig mer än 12 öre tillbaka, Besättningen tager således 13 öre i stället för 12. Insändaren har till och med sett att vid vexling af en riksdalerssedel det tagits 14 ör: för en polett. Vill man hafva 2 poletter och lemnar 25 öre, så får man aldrig 1 öre till: baka, såsom det sker i posten då man köper frimärken eller lemnar bref. Bolaget bord: se till att dylikt prejeri icke: bedrefves, och allmänheten borde ej beskedligt låta sig nöja med att få för litet tillbaka. Det må vara, att för, många det ej betyder något att betala I öre för mycket, men just desse äro i der bästa ställningen att genom sina erinringar ull potettförsäljarne å ångbåtarne åstadkomma upphörandet af hvad som kan vara en verklig olägenhet tf. ex. för tjenstflickor m. f.. avilka skola inför husbondfolket redogöra för sina penningar, eller för fattiga qvinnor och barn, som kunde få sig en skorpa för det föriorade öret. Dessutom är det en medborgerlig pligt att icke låta fegbet eller falsk stolthet förmå sig till en direkt. uppmuntran af försnillning, den må vara af hvad slag som helst. Ins. skulle gerna ha framfört sin, å andras och å det rättas vägnar förda klagan t Il sjeliva det bolag, som Stockholm står i stor tacksamhetsskuld hos för att det djerft brutit de gamla och dåliga sjökommunikationsanstalternas is, om han vetat hvar eller hvem ban skolat klaga hos. Som detta icke är kändt. har han måst anlita den offentliga vägen, oct när han nu en gång gjort detta, begagnar han samma tillfälle att uppmana bolaget att se bättre efter befälhafvarne och maskin sterna å Liljeholmsångbåtarne, hvilkas lättsinniga framfart hotar passagerarnes lif och säkerhet, och bvilkas friheter ofta genera auem. De roa sig ofta med att lita båtarne, när de mötas, gå sö nära hvarandra som möjligt; hvarigenom sammanstötning lätt kan inträffa, ehuru det ännu lyckligtvis stannat dervid a:t en passagerare fick sitt öfver båtkanten bängande rockskört sönderrifvet; — om vid detta tillfälle det var genom odygd eller oskicklighet som båtarne kommo så nära hvarandra, vet ins. icke, men lika hotande var tillbudet i alla fall, och lika obehagligt för den som fick sin rock förstörd. Ofta hör man befälhafvaren och fraskinisten föra högljudt samial, öfverröstande passagerarne som sitta emellan dera: platser. Stundom ser man maskinisten gå från sin plats framåt fören för att pfata med folk der (detsamma har ins. ännu oftare sett på Frey eller Freya), lemnande åt vår Herre att vaka öfver maskinens . gång och passagerarnes säkerhet. Icke sällan roa sig pojkasne med att experimentera med maskinen, medan befälhafvare och maskinist äro för något ögonblick i land. Mycket ofta finna både maskinist och pojke ett stort. nöje, .sora befälhafvaren måtte dela, i att uppdrifva pipans afskyvärda tjut till dess yttersta höjd och att mödulera det iden mest öronslitande 1ythm;. värst lida både passagerarne ombord och hela nejden. när det faller. pojkarne å ett par af bolagets båtar in att vid möte på en gång uppstämma en infernalisk konsert. Med ett ord, det går pojkaktigt till å Liljeholmsbåtarne, och detta . skall bolaget afhbjelpa både för sitt goda anseendes bevarande och för att icke genom sin besättnings