kraft än de öfriga togo dessa stadiga rökpelare för gevärsskott. På eftermiddagen kl. omkring 3 utryckte en kolonn ur fästet och gjorde en ordentlig stormlöpning på den andra bergslätten, hvilken höjer sig öfver den, hvarpå fästet är beläget. Rörelsen utfördes med all militärisk försigtighet. En kolonn utsändes i motsatt ziktning, och vi kunde se några gevärsskott. Detta ingaf oss den förmodan, att några af de våra lågo der i försåt, men detta tyckes ej ha varit händelsen, ty neapolitanarne klättrade uppför höjderna och slogo der läger, utan attröna något motstånd, så vidt vi kunde upptäcka. Den 12 Augusti. Sista natten blefvo vi, i olikhet med den föregående oupphörligt oroade; orsaken härtill kunna vi ännu blott gissa oss till. Oroande: började kl. 10 på aftonen. Straxt ofvanför Punta di Pezzo ligger ett neapolitanskt fäste på den höga stranden, och bakom detsamma en rad af enstaka bus. Som natten var töckenfri kunde man se en liflig gevärseld i denna riktning, hvilken varade i flera minuter. Derpå var allt åter tyst för en tid. Omkring midnatt började det igen. De sex kanonbåtarne. som vi ofta sett i närheten, lade ut och öppnade en häftig och oafbruten eld mot land. Snart derefter anlände de tre ångfartygen, som tillbragt natten vid San Giovanni, styrde rundt om udden och lade sig bredvid kanonbåtarne. De sköto med mycket långa uppehåll mellan skotten. Af ljudet af de hvinande kanonkulorna skulle man kunna trott, att det fanns kanoner på stranden, som besvarade skjutningen. Efter en timma eller så omkring sak tade skjutningen af, men började åter mot morgonen, samt slutligen ånyo kl. omkring 7. Ehuru det var ljus dag, hindrade oss solens skimmer att upptäcka, huruvida det sköts med kanoner från stranden. Om de, som påstå detta, ha rätt, så kan det ej vara något tvifvel om att vårt folk eller insurgenterna tagit fästet i besittning; hvarom icke, måste de finnas i grannskapet.