Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 2

Hvad är din. tanke om saken, Hektor? Hvad säger du, min gosse? sade han, och klappade Ganymedes; är det jag sjelf; eller blott en dröm afimiss Carrplton?3 Hans bådasfyrbenta gunstliogar; hvilka tvifvelsutan hela denna: stund hade funnit sig oförlåtligt försummade, visade en -ohejdad lädje. vid -hans. taloch de smekningar som åtöljde det, Hektor hoppade och skällde, och Ganymedes. lade sitt Pufvud mot sin. herres axel, under ett fröjdefullt gnäggande, samt begagnade .sig derefter af friheten, genom att slå bakut och med höga språng galoppera rundt omkring i trädgården, tätt följd. 1 spåren af sin. vän,, hunden, som troligen ansåg det såsom. en pligt att taga. vara. på. honom. Frank Willoughby, som med stor förnöjelse åskådat bela uppträdet i trädgården, kom de älskande. till mötes, då de voro på väg att gå in i biblioteket, och räckte dem med glädjestrålande ögon båda. händerna, Ö, hvad det fägnar mig! utropade han och skakade bjertligt deras hän er. Jag kommer nu ihåg att jag måste skicka ett telegram: till den der trefliga gamla fröken, miss. Brownlow... Hon-fick. mitt löfte derom.v Och följaktligen skref..han i. ett ögonblick den ytterst lakoniska, depeschy som: vi redan håfva sett, samt afsände: den med ett-ridande bud. Det är en sak, som; vi; alldeles-hafva-förbisett, Willoughby,-sade . Reginald;: då den unge mannen åter. kom,in i: biblioteket. Jag har försatt mig snart-sagdt i: ställning -af-desertör.. Utan dröjsmål måste jag derföre resa tillbaka till. London.och.rapportera. min hemkomst.p å 9 0 Ja, det blir naturligtvis nödvändigt, syarade-Frank -och såg allvarsam nt för några minuter. Men jag tycker dock-att du utan betänkande -kan hvila ut här öfver natten, isynnerhet som du sjelf vet att du är långt ifrån återställd.n . ,Har du någon annan blessyr-än denna vid tinningen? frågade Constance oroligt. i Ja, min älskade, jag har ett sabelhugg i