Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 1

och: fingo resa, ganska missbelåtna med att ej hafva förmått utforska hemligheten. Trädgården låg alltför långt ifrån porten att Constance skulle -kunnat höra bullret af vagnshjulen, och om det äfven hade nått henne; skulle det ej förmått fästa hennes uppmätksamhet, så som Hon satt, mekaniskt strykande Hektors silkesmjuka öron med dei ena handen, medan hon med den andra plockade gräs och blad; hvilka bon kastade i den förbiilande strömmen, : Vid ljudet af hästhofvar på sandgången bakom sig spratt hon upp och såg sig omkring: t Skall jag leda honom in på gräsplanen, miss? frågade karlen som förde Ganymedes. Jag är rädd att Kan sparkar upp grästorfven. Ack, det gör ingenting. Led hit honom, svarade hon och tog tygeln ur hans-hand. Tack,; John. Det är bra Ni kan gå nu. Jag skall skicka efter er, då jag önskar att ni skall taga honom tillbaka. bg : John såg tveksam ut, ref sig i hufvudet och skakade det långsamt såmt gick: derpå sin väg, som han blifvit befalld;j-ty-det låg en värdighet i Constances sätt som fordra:!e ovilkörlig lydnad: 3 Han skall aldrig -mera :komma och röpa dig till sig, vackra Ganymedes, sade Cavstance under det Kon strök hästens hals. Men i samma stund vändes hennes blickar på hunden, hvars rörelser voro så besynnerliga att de måste väcka: hennes uppmörksamhet. Han kröp utefter marken, darrande så; att hvarje hår på hans kropp tycktes skälfva, och släpade sig så till något törmål bakom henne, under ett sakta, klagande läte: Hästemspände sina öron, vände hufvudet åt samma hålloch lät höra en halfhög gnäggning. Constance vände :sig om. Der stod en högs växt, majestätisk gestalt, alldeles orörlig, med