Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 1

sig ej. Jag är säker på, att hon inte kan taga emot några besök, sir. Det skola vi sel svarade främlingen med balft löje. Ni heter Olivier, är det icke så? Ja, sira, sade Olivier som just stod i begrepp att draga sigtillbaka och stänga porten, emedan han började misstänka en väåldgästning hos den laglige arftagaren. sKom då framtill vagnsdörren, min vän, så att denna herre får tala några. ord med er, fortfor den unge officeren som alltjemt hade fört ordet. Jag tackar er, sir, svarade den försigtige, gamle tjenaren, ,men -kanske den främmande Herren skulle vilja säga sitt ärende, innan jag lemnar porten som blifvit anförtrodd åt min vård. H Den obekante i vagnen böjde sig åter fram; slog kappan tillbaka och tog mössan af hufvudet. . Olivier, sade en djup, klangfull röst. Den gamle mannen sprang fram med en ynglings raskhet och höll sig med darrande hand fast i vagnsdörren. Se så — se såb ropade den unge officeren och höll uppe Olivier med sin ena arm, å det att han ej skulle falla; sansa er; gamle amrat. Denna öfverraskning var för häftig, tror jag l Postiljonerna vredo sig alldeles om isadeln för att taga reda på hvad som var på färde, men allt hvad de kunde se var att den unge officeren öppnade vagnsdörren och sköt Olivier in i vagnen, medan han sjelf stod qvar utanför och de alla tre med dämpademen glada röster höllo en rådplägning. Olivier skyndade derpå åter Ut och med orden: :Jay sirt Ja, sir! Det skall genast skel gick han med raska teg inåt borggården och lemnade porten på vid gafvel efter sig. Postiljonerna erhöllo derpå sin betalning