Jag har icke sett Ganymedes ännu, Hek tor, fortfor hon att tala med sin fyrbent vän. Han skall också få komma ut till oss Han älskade äfven sin herre. Hon gick in i biblioteket och ringde. Olivier kom genast. i Säg åt stalldrängen: att föra mr Reginalds höst. Ganymedes ut i trädgården, sade Con: stance. Hon gick åter tillbaka, och om hennes sinne hade varit lugnt och gladt, skulle hon hafva funnit att hennes befallning icke blef åtlydd så skyndsamt: der borde; Nu hade: dock tiden förloratvallt värde för henne; hon satt på gräsmattan, vid känten af den lilla strömmen och: följde med tanspridda blickar de: sorlande -böljorna i: ett sådant drömlikt tillstånd som endast de kunna fatta, hvilka lidit. eller lida af en: djupvochhopplög sorg — ett tillstånd af dof liknöjdhety som: kommer dem att tänkaj då de-stundom väckas derur, att vansinne-eller. döden vore en välgerning för deras sargade själ. Dröjsmålet kom sig deraf, att då Olivier varpå väg till stallet, fick han höra klockan ringa vid yttreporter och han måste stanna för att taga reda på orsaken. Enresvagn stod derutanför, och en nug man i-bniformsrock, med klara, blå ögon och lockigt, brunt hår stod vid porten med klöcksträngen i hånden: Är: miss Carrolton här? frågade han otåigt. . Ja, sir, svarade den gamle tjenaren. Befinner hon sig väl? var nästa fråga. En person, med: högt uppdragen krage på sin reskappa, böjde sig fram i vagnen för att bättre kunna höra svuret, Hon är väl ie! e precist sjuk, siv , sade Olivier, men fullkomligt väl befinner bon