Aftonbladet – 25 augusti 1860, sida 1

Brefvet var af följande innehåll. Ni är väl bekant med mitt bjerta, dyraste vän — ni känner allt hvad jag hoppats, all min sorg. Jag gör er derför ingen ursäkt för min hastiga resa — vill endast säga er anledningen dertill. I går afton talade jag med en person, som hade sett honom stupa, som hade mottagit hans sista ord och en helsning till mig. För. mig finnes icke mera någon ovisshet — något hopp. Om en half timma far jag till Ravenscroft ty jag kan icke uthärda ens vännens deltagande blickar ännu på det ställe, som blifvit mig. dyrbart genom — (orden blefvo här oläsliga igenom de tårar som fallit på papperet). Jag kan ej skrifvå mera. Om några dagar skall ni åter få höra ifrån mig. Eder tillgifnäste Constance. Nya tårar föllo på brefvet medan det lästes, och derefter lade den varmhjertade gamla damen åter sitt hufvud på örngottskudden och snyfta le högt (hon var irländska). Kanske hade några minnen från hennes egen ungdom blifvit väckta genom Constances sorg; kanske var det ock endast det varma, irländ-ka blodet och lifliga inbillningskraften, som gjorde att bon kände en annans smärta, liksom den varit hennes egen. (Forts.). — Liket framför spegeln. I Berlin dog nHyligen en husegares hustru efter en långvarig sjukdom. Läkaren utfärdade dödsattest, allt gjordes i ordning till begrafningen, liket Jades i kistan och sveptes och dörren till likrummet stängdes. Några timmar derefter hörde den aflidnes anhöriga, som uppehöllo sig i ett angränsande: rum, att något rörde. sig i likrummet ;.de skyndade. dit; försatt erfara.orsaken till bullret, men stannade förskräckta i dörren, ty framför spegeln stod liket och betraktade sig med förvåning i sin svepning. Naturligtvis insåg man snart, att det ej var något spöke, utan att den förment aflidna endast varit skendöd. Hon fördes genast i säng, och läkaren tillkallades ånyo.