Aftonbladet – 25 augusti 1860, sida 1

han är död, och ingen annan skall. någonsin bifva min make. O Reginald! -Reginald.! a Det svartnade för hennes ögon. Hon sträckte fram sina armar, liksom för att söka ett stöd, och föll framstupa på golfvet. : Men Frank och miss Brovnlow voro nära till hands och upplyfte henne i ögonblicket; innan denna händelse hade väckt någon synderlig. uppmärksamhet. Ingendera af dem hade fästat särdeles vigt vid munken, som blandade sig i det öfriga hvimlet då de skyndade fram. En sidodörr fanns inärheten och genom den lyckades Frank att föra den sanslösa flickan, oaktadt sitt blesserade ben. Den friska luften upplifvade henne och med sin broderliga väns tillbjelp kom hon ned i vagnen, utan att någon af de öfriga gästerna märkte hvad som hade händt; Miss Brownlow :var sjelf -behjelplig att få henne i; säng och lemnade henne först då hon tycktes vara insomnad. Men Constances smärta var för stor att blottas för något menskligt öga — äfven det vänligaste och mest deltagande, och natten tillbragtes i ensamhet, tårar och vaka. . Följande morgon kom miss Brownlows kammarjungfru in till sin matmor tidigare än vanligt, och till svar på. sin fråga, hur miss Carrolton befunne sig, lemnade hon henne ett bret och sade tillika, det hon hoppades miss Carrolton åter vore bättre, då hon varit i stånd att företaga en resa. En resa! sade miss Brownlow. Hvad menar du dermed? Hvart har hon rest? Jag vet icke, madame, svarade den förra; hon reste klockan åtta i morgse och tillsade Susanna att lemna er detta bref, så snart ni skulle vakna. j Drag gardinerna åt sidan, Goodwin,, sade miss Brawnlow. Jag måste se hvad som är på färde.v