Aftonbladet – 25 augusti 1860, sida 1

itt dock synas närgången. Ätven jag har agit verksam del i striden och har erhållit ett sår i ansigtet, som för det närvarande gör nig motbjudande att skåda af damers blickar.D Ty Jag ber er, sir, gör inga ursäkters, sade Constance, smen säg mig, jag besvär eder, hvad detta budskap var ? Frågar ni icke hvilken som sände det ? fortfor fräralingen. ; sJag, vet — jag: vet: det alltför väl!. hviskade hon. Det kunde endast vara en.o Hans nämny som gaf mig detta budskap var Reginald Ravenscroft, sade den obekante; . Var!sv upprepade Constance, i det hon ån: gestfullt hopknäppte sina händers Ol säg icke att det var! Det är hans namn, ty: jag ir säker på att han icke är — han kän icke varar död — han måste ännu lefval Jag var med, då han föli, sad? munken. Hans sista ord voro en bön för eder sällhet och det budskap ban bad mig framföra, ifall jag någonsin skulle få se eder, var en begä. ran: att: ni någon gång ville bedja för hans själs frälsning vid: grafven på hafsstranden: att ni stundom ville minnas honom med så mycken; vänlighet ni kän och att niville taga värd rom hans häst och shund; de enda lefvande varelser som älskade honom; Och till slut (här fick munken någonting hårdt och tvunget i sin röst) önskade hän att ni -snart må gifta er med den man som ni älskaroch att ni må blifva lycklig med-hönomi Främlingen steg upp och vände sig om, för att gå, men Constances afbrutna ord; hvilka smärtan snart sagdt utan hennes medvetande frampressade från bennes läppar, höllo honom qvar några ögonblick. ; Den man som jag älskar är död! sade hon. Frank Willoughby är en broder för mig.: Jag älskar Reginald Ravensoroft b Men