gelska och.ett par turkiska damer, hvilka utan tvekan.läte sina nhesl jade ansigten beskådas af en Mängs: Idh act sssen tanke på silkessnöret, säcken och Busphoren. Constances ögon voro med orolig väntan fästade på den punkt afsalen, der Frank hade försvunnit....EEtt doft, qval;;som hon med möda kunde; uthärda; bemäktigade sig hennes själ, och hon dängtade outsägligt efter hans. återkomst, för att blifva ledsagad af honom. till miss.Brownlows, vagn, Der kunde hon sitta, tyckte; bon, i den friska aftonluften och svimnade-:hon. der, så .skulle inga nyfikna, Jlikgiltiga blickar se det. En djup suck träffade hennes öra. Hon vände på sitt hufvud och vid henneg sida stod en högväxt gestalt, som hon genast igenkände såsom en af de nyss anlände maskerna och .kostymerad. som. dominikanermunk. Kapuchongen var, uppdragen så, att den dolde öfra. delen af ansigtet. och den nedra delen deraf var betäckt med ett långt, grått skägg. Under det ätt han närmade sig, märkte hon att hans rörelser vöro matta. och långsamma och att han tungt stödde sig vid sin staf. Här man sagt sänning åt mig, unga damp, började han med djup, graflik stämma; är ert Damn Constance Carrolton ? Jd jab svarade hon, knappt mäktig att beherrska sin Våldsammå rörelse, det är mitt namnp. Då har jag ett budskap att framföra till eder från en landsman, som stupade i kriget mot Ryssland, sade den okände. Är det mig tillåtet att taga plats bredvid er? Cohstances läppar rörde sig till ett svar; men intet ljud trängde öfver dem och genom ett tecken med handen bjöd hon honom sätta sig. 7 Jag måste bedja eder förlåta attjag ej fäller ned min kapuchong,, sade främlingen hvilken tagit plats nära nog att kunna höras, utan