Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 3

ska fästena skola utrymmas, i fall Garibaldi så skulle fordra; men han har ej gjort det, emedan det snarare är en fördel än tvärtom att. en garnison blir qvar på en. plats, der den icke gör någon skada och sålunda beröfvar neapolitanska armen några tusen man, hvilka skulle vara: farligare på ett annat ställe. (Forts.) Rättegångsoch Polissaker. Djurgårds-slagsmålet. Ransakningen vid Ensta ting. Vi redogöra i dag utförligare för hvad som förekom under gårdagens ransakning, då detta märkliga mål ändtligen blef i det närmaste utageradt inför Danderyds skeppslags. tingsrätt, hänvisande: dervid till i gårdagsbladet intagna uppgifter på vid tinget tillstädeskomna, målet tillhörande personer. Någon fullständig uppläsning af förra rättegångsdagens protokoll begärdes icke af någondera parten, utan äskade svarande biträdet, hr Beckman, endast uppläsning af trenpne uppgifna vittnesmål, vid hvi!kas uppfattning till protokollet han önskade göra anmärkningar. De vid tvenne af dessa vittnesmål gjorda inkast lät hr Beckman dock efter något ordande förfalla; Deremot uppehöll han sig länge vid det sätt, hvarpå skollärarekandidaten C: A. Danielssons vittnesmål blifvit uppfattadt, förmaä-F lande sig hr B. strax efter sin hemkomst från förra tinget ha tecknat sig till minnes Danielssons uppgifter, hvilka han nu sammanfört uti en skrift, den han bad att få till protokollet anföra. Hufvudsakliga F inkastet mot domstolens protokoll var, att det icke i detalj omförmälde, huru det tillgått inför rätten, då Danielsson fick betrakta de tilltalade, för att se om han ibland dem kunde igenkänna den karl, som frånryckt F hustru Andersson schalen, hvarjemte hr B. ansåg D:s uppgifter om sjelfva förloppet då hustru A. antastades ka varit i vissa delar olika mot hvad. domstolens protokoll upptog. Till stöd för hvilken mening han till yttermera visso företedde det n:r af Aftonbladet, hvari Danielssons berättelse finnes refe1 rerad, och derjemte hemställde, att justitiekanslerens ombud och Aftonbladets referent måtte höras, för att bekräfta hans utsago, en framställning, hvarpå domhafvanden icke ansåg sig kunna fästa något afseende. Hr Wendtlond fick derpå ordet och yttrade. att man skulle förvåna sig öfver den fullständighet, med hvilken hr Beckman varit i tillfälle återgifva hvad vittnet Danielsson haft att berätta, så framt icke hr MWibell vore i tillfälle att förete ett bref från Danielsson till löjtnantv. Mecklenburg med begäran om upplysning, hur han skulle vittna samt anhållan om betalning. Detta bref, som hr Wendtland nu bad att till domstolen fåaflemna, blef derpå under allmän sensation uppläst och befanns lyda som följer: 7 H. hr v. Mecklenburg! : Med anledning af vårt förtroliga samtal förliden gårdag tager jag mig friheten att underrätta hr häradshöfding Beckman att vara god, att sätta upp den der lilla promemorien, tills om måndag i stället för tisdag, emedan jag på tisdag ämnar mig ut till Erstavik att helsa på några bekanta landsmän. Hr Beckman vet nog hur. dan den bör vara; och skall jag såvidt möjligt till herrarnes fördel lemna ljus i saken, sjelf bekant med flere af hrr militärer, såsom en löjtnant W. Belfrage, Kyrkander, löjtnant H. Wahlberg, H: Leecke m. flera, och tillika, ehuru jag knappast vågar nämna är son: till en.öfverst vid — — — husarregemente — — — — —, , dock på oäkta säng på — — —, min mor tjenade der som hushållerska då hr — — — bodde på sin egendom — — — i — — — län); men derom hörer ej hit, nog af ett ord är nog, hvad på mig ankommer skall ingalunda fattas mod att tala rättvisans språk. Säg äfven herr Beckman, att antingen sent en afton eHer bitida på morgon träffas jag säkrast hemma för dem, som kommer med kallelsen, anser jag mig böra nämna, att tilläfventyrs de skall slippa vänta eller söka mig då jag ej träffas hemma: Hade bland annat herrarne varit så ädelmodiga och på något sätt kunnat afhjelpa ett behof för mig; som jag nu ligger och väntar på kondition, hvadan jag fått löfte på tills instundande Augusti, gjort mig ett litet förskott med.en eller,2 rdr; hvardera efter eget för gott finnande med budet åter, skall det ej vara olönt ej heller bortglömt, Utansskriften eller adressen är som förut vetterligt S: k: 1: kandidaten Hr C. A. Danielsson, Artillerigatan Nr 18 till venster in i portgången 1:stå dörren. Tag ej illa opp min begäran jag har allt sedan i Maj liggat här och väntat på plats, och fören i små vilkor stadd är det kännbart, men det får ändå gå för sig när manhar hopp om att få -plats, tecknar. Allerödmjukast. C. A. Ds. P, S.; Brän straxt. upp detta.bref beder d:sme. P. S. Bäst ju förr. desto. heldre . med kallesen, i dag är jag med säkerhet hemma, i morgon söndag borta hvilket till efterrättelse kan lända. Löjtnant C. v. Mecklenburg. förklarade; att han verkligen hade erhållit ett bref, lydande :ungefär såsom det nu upplästa, ehuru han. ej bestämdt kunde säga, om det var detsamma, och hade han, som ej ville hafva någon befattning med Dahielsson, genast: öfverlemnat .det-till hr Beckman. Hr Beckman medgaf äfven å sin sida, att han af hr C. v. M. erhållit ett ungefär så lydande bref. Danielsson hade förut varit uppe hos B. och begärt att få veta beskaffenheten af målet, medan. ledning hvaraf B. lofvat att gifva honom en promemoria, hvilken dock aldrig blifvit till honomaflemnad, Sedermera kom Danielsson åter en dag upp till B. och frågade, om han skulle: skriftligen afge sitt vittnesmål, men B. rådde honom dervid att afge det muntligen. Tillika gaf B. honom vid detta till fälle. till ersättning för hans resekostnad till tingetr, såsom han ville minnas, 10 rdr bko. Hr Beckman ville för öfrigt tillägga, att han uppmanat Danielsson att i sitt vittnesmål endast berätta hvad han sett och hört, men icke hvad han af andra hört uppgifvas. Hr Wibell aflemnade dessutom till domstolen några papperslappar, utgörande fragmenter af en promemoria, som det tycktes skrifven af samma hand, som brefvet, och innehållande ett .utkast till den vittnesberättelse Danielsson inför tinget afgifvit. D. hade deri bland annat tecknat sig till minnes, att han i afseende: på den, som ryckt schalen af hustru Andersson, skulle säga, att det var Bibau och icke Levin.n Hr. Wendiland förmälde, att dessa handlingar blifvit företedda derföre att sedan sådana. förhållanden;. som ;de deri upplysta kommit i dagen, ansåg hr Wendtland laga vittsord ej kunna tillerkännas Danielssons vittnesmäl, och detta så mycket hellre, som hr Wibell försökt få reda på. Danielsson, för att få honom ånyo inkallad till-tinget, men dervid erfarit, att ban alldeles försvunnit ur staden, och det så hastigt, att på sista stället, der han bött, han ej ens hunnit betala hyran. Då alltså all kännedom saknades, såväl dels om D:s nuvarande vistelseort, som hans frejd, trodde hr Wendtland något vitsord honom ej kunna tillerkännas. Hvad anginge den omtalade proI h memorian, så betviflade .hr .W. icke. .hr Beckmans !d uppgift, att någon sådan ej blifvit lemnad; men kunde I n v e n LR nn kal mm ken. me på. An et RA RR AA fat PR 2 DR LON FE PR nr folr-..i fot I -or e fj PIA Vv HM HH Oo ma —— ) Pa de här ofvan med transsumtionstecken utmärkta ställen förekomma i brefvet verkliga personoch ortnamn, dem vi dock ansett grannlägenheten fordra att icke prisgifva åt offentligheten, såsom ej baf.ju vande någon gemenskap med förevarande målet jg oa GQ OA RR NRA Rs ET