Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 1

imen, som jag hört, en redlig och aktningsvärd man. Dina loford roa mig verkligen, Constancep, inföll Frank. En österrikare, men ändå en redlig och akiningsvärd man! Är det din mening ati påstå, det österrikare i allmänhet ej äro redliga män ? Kanske hade jag orättv, sade Constance; man låter lätt missleda sig och bedömer enskilda personer enligt samma grunder som hela den nation de tillhöra. Aha, var detta din mening! utropade Frank; då går Jag fullkomligt in derpå och medger villigt att en österrikare för gin enskilda del kan vara en ärans man, men som medlem af sin nation den fegaste krypskytt och pultron, eller sådan som en färglös neutralitet alltid skell göra ett folk tll. Nåväl, hvad är det nu med denne, österrikiske herre ?n Han har varit med ryssarne på Krim, svarade Constance, soch jag hoppas att af honom få några upplysningar rörande de engelska fångarne. Jag har ett feberaktigt hopp om att Reginald blifvit tagen till fånga. Frank svarade intet. Han kunde ej för ett enda ögonblick hysa någet hopp derom, ty hade han icke sjelf sett sin väns liflösa kropp nedsänkas i grafven? Men han ville dock ej i förtid skingra den tröstande villa, hvarvid hon, fäste sig med en så förtviflad styrka. Constance såg hvilka tankar det var, som gjorde honom stum, och hennes ögon fylldes af tårar. För att bämma denna rörelse, steg hon hastigt upp och skyndade ut för att uppsöka lady Willonghby och meddela heune, det hon hade antagit miss Brownlows bjudning. Hennes nåd hade sjelf i alla tider varit alltför slafviskt bunden af etiketten föratt nu kunna. göra någon invändning emot denna anordning; hon nöjde sig. således med: alt klappa Constenee på kinden och kalla henne sin Hlla söta miss Prude. Constance afsände en liten biljett till miss Brownlow, och redan samma afton befann hon sig under denna dams beskydd i ett litet prydligt och nätt hem vid Mayfair. (Forts. följer.