Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 1

CONSTANCE CARROLTON. AF i -A. E. DUPUY). Öfversättning från engelskan. Alldeles,, svarade Constance; detta är just hvad jag ämnar göra och, Frank, jag anser det vara bäst atticke meddela lady Willoughby det samtal — de förklarinzar vi nu haft. Då jag först begaf mig ut i verlden, fattig och utan vänner, fann hon det lämpligast att behandla vår förbindelse somen barnslighet, hvilken ej kunde illas och godkännas af fullväxt, förnuftigt folk; och då hon för sex månäder sedan uppsökte mig och bemötte mig med den utsöktaste artighet, förmåddes jag, lika mydket af min stolthet som af förändringen i mina känslor, att taga ledning af bennes föregående sätt emot mig, Mr Smedley hade framkastat några ord om en förmögen hetsom troligen skulle komma mig till del, och jag inbillade mig att den gamle, gode mannen sjelf tänkte göra mig till sin arftagerska samt att han, för att befordra vår ömsesidiga lycka, hade förtrott detta åt din mor. Du gissar lätt sjelf, att hennes vänskap, hvilande på eri så egennnyttig grund, icke var särdeles smickrande för mig. Jag emottog emellertid hennes vänliga närmande till mig. af beräkning, då det blott nu var igenom dina bref till henne, som jag stundom kunde få höra något ifrån Reginald. Kanske skall dr anklaga mig för lika stor förställning, som hon visade i detta fall, men jag tror dock e, att denna beskyllning vore alldeles rättvis Nej, nej,, såde Frank; jag tror att dt gjorde alldeles rätt. Lady Willoughby,, fortfor Constance, shade bestämt förnekat och brutit vår förlofning, och din långvariga tystnad bekräftade hennes vilj: härnti.n . ! Men du vet dock, att jag skref många gånger, inföll ban med värme. Javäl, men detta kunde då icke hafva nå Se A. B. p;o 173, 174—197.