Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 1

got inflytande på mina tänkesätt, då din mor undanhöll alla dina bref,, sade Constance. Då hon förnyade sin bekantskap med mig, sade hon ej ett enda ord om att vår förbindelse äfven skulle ega bestånd och derföre anser jag mig icke hafva handlat något orätt uti att behandla den såsom en sak, hvilken aldrig hade egt rum. Nej, visserligen icke,, sade Frank med en suck; ingen kan klandra dig för detta. Det gläder mig att-du säger sån, inföll Constance med liflighet, ty jag önskar så högt att icke förlora din välvilja för mig. Det är en sak, Constance, som jag ej rätt kan förstå, sade Frank. Hur är det möjligt att du, med denna sorg i sinnet kan bafva lust att taga en så liflig del i sällskapslifvet och dess glada förströelser? Hur vet du att jag det gör?. inföll Con stance, Min mor har skrifvit derom, svarade Frank och uppmanat mig att taga tiden i akt och skynda mig hem, emedan du redan hade er stor mängd beundrare, och då det blef känd att du fått ett stort arf, skulle deras anta fruktansvärdt ökas. Och du lyssnade till detta visa råd, villig att följa det? sade Constance. Seså, lilla Constance, låt det nu vera frec oss emellanx, inföll Frank; du vet väl at jag trodde dig ännu hysa ömhet för mig, oct på min heder kan jag säga dig att jag ick Tanade, det mina känslor för dig hade under gått den minsta vexling, förrän du sjelf nysi gjort mig uppmärksam derpå.. Och hur kund; Jag väl tro att Reginald kände dig innan jag började tala om dig med honom? Skulle der lifligaste inbillningskraft bafva kunnat gissi sig till något sådant? Reginald sade mig j latt han ville göra ett sådant testamente, P det att min mörs missnöje med mitt giftermå måtte upphöra. Du bör sjelf inse, att det bä sta jag kunde tänka och taga mig till varat gifta mig så fort som möligt., Jag fattar allt detta mycket väl, sade Con stanoe; och inser att ditt handlingssätt va helt naturligt, om äfven något förhastadt, Lå