Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 2

ut taga saken Kraftigt om hand, såsom afseende ett för hela kommunen nyttigt ändamål. UTRIKES Med ångfartygen Bore och Nordstjernan, af hvilka det förra anlände kl. 9 på förmiddasen och det sednare kl. half 2 på eftermiddagen, ba vi bekommit flera dagars post. Tidningarne från London, gå till den 18, Paris och Brissel till den 19, samt Berlin och Hamburg till den: 20 dennes. FRANKRIKE. Napoleonsfesten den: 15 firades; enligt hvad Monitören försäkrar, med vänlig glan. Vädret lärer dock;hba varit ogynsamt. Hela förmiddagen störtregnade det; först på eftermiddagen klarnade himlen: I-anledning af dagens högtid har kejsaren dels benådat, dels medgifvit lindring i straffet för 777 straffånsar i straffkolonierna samt i bagnon ms fl. fängelser. Vid den napoleonsdiner; som staden Paris gaf den 14 dennes, höll Seineprefekten ett tal, hvari, enligt några tidningars uppgift, han bland annat.skulle ha yttrat; att den politiska. horisonten ännu vore öfvertäckt (encombre) af aflägsna moln. Monifören beriktigar nu detta derhän, att prefekten ej skall;.ha begagnat. detta ord, utan: ordet fördunklad (assombri). I lägret vid Uhbålons firades napoleonsdagen: med lyckönskningscour, te deum samt militärrevy. i ENGLAND. ; I underhusets session den 16 dennes interpelleradex hr. Hennessy regeringen rörande: rekryteringarne i England för Garibaldi: Regeringen hade på, det otvetydigaste sätt. tillkänBagifvit sin åsigt om. värfningarne till främmande krigstjenst i Europa, yttrade interpellanten. Den 7 -sistl. December hade nemligen sändebudet i Wien, lord Loftus, erhållit en depesch från statssekreteraren för utrikes ärenden, hvari bland annatförekommer: Jag bar läst er depesch rörande ett samtal, som ni haft med österrikiske ministern om östertikiska undersåters värfning för påfliga och heapolitanska armåeörna, och-uppmanar er att förnya den--fråga till österrikiske ministern, som ni ställt tills bonom. Denhafråga var huruvida österrikiska! regeringen -egde kännedom om de värfningar till påfliga och neaPolitanska armgerha, som pågingo i Österrike; huruvida detta vore. lagligt samt om, österrikiska regeringen gifvit sitt samtycke till dessa värfningar. Interpellanten ställde nu en dylik fråga. till regeringens I Pimes hadevett bref varit infördt från en tapper officer, kapten Styles, hvari uttalades hvad som längesedan varit regeringen och många af underhusets medlemmar bekant, nemligen att nämnde officer i general Garibaldis uppdrag kommit från Sicilien till. England, hvarest Han öppet uppträdde såsom värfvare för insurrektionsarmån. Talaren åberopade Foreign enlistment act (Igen om värfningar till utrikes krigstjenst) och önskade veta, huruvida regeringen fäst uppmärksamhet vid detta bref, om bon gifvit sitt samtycke. till några värfningar, samt om ej, enligt lord Palmerstons åsigt, dylika förebafvanden vore ett brott; mot den internationella rätten. — Lord Palmerston svarade bärpå, att regeringen icke hade någon kännedom om några värfningar för Garibaldi, samt jatt ingen af dem, som: skola stå i förbindelse med honom, befinner sig i hennes majestäts tjenst. Om soldaten skulle låta värfva sig för Garibaldi, så vore frågan klar, ty det vore desertering och skulle bestraffas efter krigslagarne. Hvad den af interpellanten åberopade Foreign enlistment act beträffar, så är svåiigheten att tillämpa desamma alldeles tydlig; man måste först bevisa att värfningar egt rum i landet. De frivilliga, som begåfvo sig till Rom, föregåfvo, att de skulle sysselsättas vid-jern vägar; och sådana finnas tyvärr ej i de romerska staterua (munterhet!) Om nu någon skulle efterkomma den ifrågavarande kaptenens uppmaningar, så kunde han ju säga att ban ville fara åstad och se hvad Etna hade för sig (skratt). Ett svar, som skulle lägga hinder i vägen för regeringen att blanda sig i saken, kunde lätt gifvas. Interpellanten har äfven, åberopat folkrätten. Det var en.stor fråga; men det vore synnerligen svårt att tillämpa folkrättens grundsatser på särskilda fall såsom det förevarande. Allt hvad jag kan säga, så slutade lord :Palmerston, är, att vi ej veta af några värfningar för någon främmande makt, någön stat, eller någon presumtivmekt. Visste.vi något sådant, så skulle vi naturligtvis uppfylla vår pligt, opartiskt tillämpa Foreign enlistment act och bestraffa dem, som enligt densamma befunnes brottsligan. — (Det hör till saken, att de värfningar, om hvilka lord Palmerston förklarat regeringen vara alldeles okunnig, bedrifvas helt: öppet, och satt till cch med kapten Styles på en offentlig sammankomst, som var gar ska talrikt besökt, rent ut-erkände, att han vore kommen för att värfva tör Garibaldis armå, samt att på några få dagar redan mer än 400 unga män vändt sig till honom, för att begära råd.) — På en annan interpellants fråga, huruvida regeringen hade några säkra underrättelser om Garibaldis landstigning på Calabriens kust, svarade lord Palmerston, att.hon icke-kände annat än obestämda rykten: — I anledning af denna lord Pals