Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 2

mente är dateradt den sista Juni, eller innan han lemnade England ! Huru? Då måste han hafva känt dig före sin resä till Krim ? sade Frank. Ja — och älskat mig, svarade hon med en röst, halfqväfd af sayftlingarssisd Och :du älskade honom! utropade Frank ; det var naturligt! hur skulle du kunna annat? i Ja, jag gjorde detn, svarade Constance, i det hön åter såg upp, med strålande: blickar, men anade detaldrig. Ej förrän han var borta, förstod jag det sjelf... Han trodde att jag älskade dig.Jag vet icke huru han fick veta allt och att du var på Krim, men att han visste det, derom är jag: alldeles öfvertygad. Han brukade läsa tidningarna för mig, och det. är möjligt att jag visade ett lifligare intresse då ditt regemente blef nämnt. En gång slutligen fick han genom en händelse se ditt porträtt.p Detta förklarar hans sätt, då han först blef pressenterad i vår mess,, sade Frank. Han var då mycket tyst och förbehållsam, ehuru ingalunda skygg eller tafatt i sitt väsende, och -betraktade oss alla uppmärksamt, liksom han ämnade taga våra porträtt, samt närmade sig slutligen till mig. Nu fattar jag fullkomligt hans, uppförande. Men, gode Gud! har väl någon hört talas om en sådan oegennyttig kärlek förr? Han synes hafva funnit en sällhet uti att uppoffra sig på alla möjliga sätt, för att bevara mig åt dig. Och slutligen stupar han, utider det han gör min tjenst! Missakta mig ej för dessa tårar, Constance! Den äldste veteran i armen skulle kunnä gjuta dem för en sådan sak och jag är ännu försvagad af sjukdom och af min blessyr. Tvärtom, Frank; jag värderar dig för dessa tårars, Svarade Hon; de göra dig heder,