Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 1

icke hafva gjort det? — men hon behöll dock fullkomligt sin fattning. Du är mycket förändrad, Constancel sade Frank. Jag kan återgifva dig samma artighet, ifall du anser den som sådan, svarade hon. Jag menar ej till utseendet, sade Frank, omen till ditt sätt. Denna förändring började icke först hos mig, Fränk, svarade hon; jag vädjar till din mor — men lådy Willoughby hade smugit sig ut ur rummet i den tro att de första vigtiga förklaringarne borde göras utan vittnen — men som hon är borta, vill jag dock ej säga någonting i hennes frånvaro. Men säg mig då hvad som händt!s sade Frank. Du är i sanning ej den samma Constance, som jag fordom kände. Hon varkärleksfull och öm, men du är kall och sträng. Säg mig hvad jag gjort för att så hastigt förlora ditt hjerta? En förändring, som behöft ett och ett halft år för att verkställas, kan icke kallas så hastig,; sade Constance. vMenzalla de helsningar du sändt mig igenom min mors hand ... Jag har ej sändt någon enda, afbröt Constance. Frank bet sig i läppen med en harmsen min. Under de sista sex månaderna hårjag ej erhållit ett enda bref, utan en helsning från dig; sade han. t Då måste jag säga dig; att ju mindre vi tala om-denna sak, desto bättre är det,, svarade Constance. Jag är skyldig mig sjelf det rättvisa vitsordet att ännu en gång upprepa, det jag aldrig har sändt eller medgifvit åt någon annan rättighet att sända några budskap till dig. Och du sjelf, Frank, fortfor hon, du, som undrar om jag kan vara fordna tiders Constance — kan väl du vara densam