Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 1

CONSTANCE CARROLTON. : AF A. E. DUPUY. Öfversättning från engelskan. Jag kan ej precist säga dets, svarade ladyn,men det är sedan förliden höst. De gingo tillsammans ut i kriget, gissar jag ? fortfor juristen. Nej; regementet hade varit derute redan i sex inånader, då kapten Ravenscroft kom ditut, svarade lady Willoughby. Jufisten tackade den nådiga damen, som så benäget hade svarat på hans frågor, tog afsked och undrade storligen hvad allt detta måtte betyda. Testamentet hade blifvit uppsatt innaii Reginald lemnade London för att gå ut i kriget. : Då Constance kom in i sitt rum, stängde hon dörren och sjönk ned på sina knän. Hon försökte gråta, Hon försökte bedja, men hon kunde icke satla tankarne tili en bön, och hon hade så länge återbållit sina tårar att ingen enda af dessa välsignade dröppar ville flyta för att rädda henne från vansinne eller jaga bort den onde demon, som grep fast om bennes strupeoch nästan qväfde henne. På gatan utanför hennes fönster började ett positiv ljuda. Dess toner voro rena och klagande, och just nu hördes en melodi som Reginald hade älskat högt. Hennes smärta blef mera lugn, hon lade kinden emot en soffdyna, och blickarne vandrade drömmande öfver det brokiga mönstret på möbeltyget och följde mekaniskt blötnmörnas konturer: Hon kände sig småningom underbart stärkt och då mu: siken upphörde, lyfte hon hufvudet från kudFA ) Se A. B. n:o 173, 174—196,