bon intet: intresse derför och var just på väg att gå upp i sitt eget rum; då salongsdörren öppnades af lady Willoughby, som fattade hennes hand och utropade, bered dig på en glad öfverraskning! Har han kommit hem med lif och helsa? frågade Constance med osäker 1öst och måste hålla sig fast i balustraden för att icke falla; Ja, han är frisky alldeles frisk, sade hennes nåd, ehuru-förfärligt mager; men så vacker ändål Jag dårel tänkte Constance, redan innan den förra hunnit tala till slut, hon menar ej Reginald I Köm in — kom in! Han är här i salongen, sade ladyn. Ni talar naturligtvis-om kapten Willoughby, sade Constance, liksom hon nu gjort en sådan upptäckt; hur dåraktigt af mig att göra ett dylikt misstag! . Hyvem skulle jag kunna mena, om icke Frank? sade damen: Hvilken annan kan du hafva i dina tankar, du lilla stygga flickal vAck, det är ju detsammal svarade Constance lugnt, under det hon följde lady Willoughby in i salongen. Jag .var nästan på väg att yttra en förhoppning att Frank måtte befinna sig väl, men man kan ej gerna förmoda att någon officer skall vara vid god helsa, som nu kommer hem från kriget.n Han har blifvit mycket bättre under resan, sade ladyn och bet sig i läppen af sviken förväntan, men han är dock ännu långt ifrån frisk. Frank låg på en soffa och reste sig hastigt upp då Constance kom in samt gick henne till mötes, synbarligen i afsigt att sluta henne i sina armar, men hon räckte honom sin hand med en min af värdighet, som tillbakavisade all sådan förtrolighet. Hennes hjerta slog. hårdt — och hvilken ung flickas hjerta skulle