Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 1

Förtröstande på: gunstig tillgift, att jag, såsom: en gr valteoti-nara-i familjen; tager mig drist: heten att tilläggg ännu några ord; fröjdar det hugbjerWgeu att höra, det ni, högtärade fröken; befinner eder väl och vid god helsa, såsom äfven händelsen är med alla härstädes, prisåd vare Gud! Och äfvenså hafva vi genome bref från mrs Sweetman förnummit att vår stackars nådiga: fru alltmera förbättras till-sitt förnuft; hvilket allt är mr Reginalds förtjenst. Ingen härstädes kunde tro annat än att ni äfven blifvit död i lågorna, utom måhända min husbonde — jag menar mr Reginal, och han förseglade edra nycklar samt öfverlemnade dem i min vård, i händelse ni. skulle komma åter -hit för att taga edra kläder och öfriga tillhörigheter, hvilket jag dock aldrig trodde skulle komma att inträffa, då vi icke hört af eder på en så lång tid. Jag-skall icke tro att han är död förrän liksången har ljudit, och då den tiden kommer, hoppas jag att redan hafva fått lagt mitt gamla hufvud till ro i något afsides hörn på kyrkogården. Och dermed bjuder jag eder ödmjukeligen ett farväl, högtärade fröken. Olivier Clark. Sedan Constance hade emottagit detta bref, gick hon med mera lugn till sin advokat och gjorde honom helt förvånad genom sin bestämdt yttrade öfvertygelse att kapten Ravenseroft ännu lefde. Som hon emellertid ingalunda önskade att komma på något dårhus, afböll hon sig visligen från att säga honom de grunder, hvarpå hon stödde sin tro. Hon förklarade sin önskan vara, att han skulle behandla egendomen alldeles på samma sätt som innan rtyktet om kapten Ravenscrofts död hade ingått. Men min nådiga, sade juristen med en något missnöjd röst, detta är vida mer än