Aftonbladet – 22 augusti 1860, sida 2

skyllas för att uppmuntra, eller ens att erkänna sonens förbindelse, i fall förhållanden skulle inträffa som gjorde det fördelaktigare att bryta densamma. Jan, tänkte Constance, hon önskar att hålla min kärlek till. Frank. vid. hf, på det jag skall vara färdig att. gifta mig med hönom, i fall någon vexling i mitt öde gör detta önskvärdt. Något annat bryr kon sig icke om. Hvad gör det henne, om de förhoppningar, hon nu söker återväcka, skulle krossas... och med dem mitt hjerta! Hvad skulle väl då blifva min. lott? Fattigdom och sorger. Och detta kallar bon vänskapl e intressantaste delarne af Franks. bref voro utan; all: fråga de, der han talade om sin vän Ravenscroft. Constance hade under sitt samtal med lady Willoughby aldrig sagt hamnet på den familj, hos hvilken hon tillbragt det förflutna året, eller hvad befattning Bon: under denna tid innehaft, och hon hade bedt doktor Smedley att iakttaga en lika tyst: nad i detta fall; Saken underlättades mycket genom den nådiga fruns märkbara önskan att låtsa okunnighet i alla dylika ämnen, i händelse giftermålet skulle befinnas önskvärdt, Hon gjorde derföre inga frågor, och Constance måste le, då hon fick höra huru det ryktet spridt sig i den lilla staden och blifvit antaget som säkert, att: hon varit på besök hos några vänner till mr Smedley, i Devonshire. Upprinnelsen dertill var lätt att finna; doktorn hade nemligen någon gång i lådy Willoughbys närvaro yttrat några ord om våra vänner, Franklyns. Jag kan icke tron, sade Constance en gång, då honstalade härom med doktor Smedley; att jag blifvit delaktig af ett bedrägeri, derigenom att jag icke förnekar sänningen. af denna berättelse. Jag tänker derföre: under tystnad låta den passera. Jag har icke ut