Aftonbladet – 22 augusti 1860, sida 2

Ack, ja, förträffligal svarade hennes nåd! Ser, mitt söta barn, jag vet sannerligen ef bur jag skall kunna läsa det för dig! Upprigtigt sagdt handlar brefvet nästan uteslutande om: dig sjelf, och du bör sjelf inse buru eget det kan synas att skrifva ett kärleksbref till tredje person. Jag har underrättat honom om att du var hos döktor Smedley, men att du lofvat komma med mig till London, och den stackars gössen är alldeles yr i hufvudet af glädje. Han kommer hem på sjukpermission, ty. ban bar erhållit en lätt blessyr och mår äfven för öfrigt ej alldeles väl, och nu ber han mig hafva allt i ordning, på det att brölloppet må kunna firas en vecka efter hans hemkomst. v Hvilket bröllop? frågade Constance kallt. Ack, du lilla skalk! sade hennes nåd, i det hon skämtsamt nöp henne i kinden; jaså, man låtsar ej förstå någonting! Nå, nå; men som nu den utkorade bruden just är af din växt och storlek, så vill du kanske följa mig till sömmerskan för att hon skall få taga mått till trousseäuen. Jag skulle förmoda, sade Constance lugnt, att kapten Willobghby blir alltför uteslutande intresserad af att snart blifva frisk och åter kunna infinna sig på sin post, för att tänka på ett så hastigt giftermål. Det är just giftermålet som skall återgifva honom helsan, min söta, svarade hennes nåd skämtsamt. Den stygge goössens förnämsta onda är bara kärleksqval, och detfinnsingen bättre hjelp emot ett sådant lidande än -giftermål. å Och kan han verkligen tro att någon ung Alicka skall känna sig nöjd med att han öfverger sitt fäderneslands väl för hennes skull? Det skall hon visst! svarade hennes nåd. ;Fruntimmerkänna sig alltid smickrade af ju mera man uppoffrar för deras skull. Men jag.