Aftonbladet – 22 augusti 1860, sida 2

komma. Stackars flicka! mumlade han, hon anar icke rätta förhållandet! Den förklaring, hon hade trott sig finna. hade, ehuru oriktig, den lyckliga verkan .att gifva hennes sinne lugn, hvarunder hon för hvar dag stärktes till både kropp och själ. Under den långa, tunga vintern erhöll hon ganska ofta underrättelser från Reginald genom bref till lady Willoughby från dennes son; hennes hopp uppehölls ganska mycket af den, visserligen. något vidskepliga tro, att Reginald ej skulle dö utan att en sådan händelse blefve henne förebådad genom den oförklarliga liksången. Den rysliga natt, då hon flydde från slottet, hade denna dystra veklagan följt henne flera mil på hennes ensliga färd, och hur kunde det väl vara möjligt då, att hon ej skulle erhålla detta budskap om hang död? : Då våren kom, biföll Constance att åtfölja lady Willoughby till London, för att införas i sällskapslifvet derstädes. Detta var åtminstone det skenbara skälet; det verkliga var att hon derigenom möjligen blefve i tillfälle att sammanträffa med officerare, hvilka för sjukdom eller blessyr rest bem från kriget, och hvilka möjligtvis kunde bafva sett eller talat vid Reginald. Hon sammanträffade äfsen med flera, men tyckte sig dock aldrig få böra nog, och deltog alltmera ifrigt i sällskapslifvet, i hopp att erhålla dessa öfver allting annat dyrbara underrättelser, vid hvilka bon aldrig kunde tröttna. En morgon anlände ett bref från Frank; och med illa dold längtan: väntade Constance att som vanligt få höra läsas någon del deraf. Lady Willoughby läste det för sig, vek det tillsammans och blickade tankfull framför sig. Jag ihoppas detvär goda nyheter? sade Constance slutligen.