dn i poliskammaren: bötfälldes; för. det hon misshandlat — en katt. — Då ångsluparne Frej och Freja, hvilka ombesörja pissagerareträfiken mellän-Logårdstrappan och Djurgården, icke ännu, sedar mörker om aftnarnwinträdt; biifvit försedda medsådara lysände lyktor som kongl. förordningen den 16 Now: 1849 för passagerareångfartyg bestämmer, blef i går.dessa ångslupars rederi, ned afseende på några olyckshändelser som till följd af dennå underlåtenäet redan legat helt nära för banden, i poliskämmaren ivid 50 rdr vite förbjädet tt sedaät mörkeråuträdt:låta ångsluparna lägga från: lund ianan dylika lyktor blifvit å dem anbragta och itända. Det Helsipgborgska: bankmålet: Vi fortsätta tt meddela Öresuöndspostens. redogörelse för detta mål, hvartill början stod att läsari n:r 187.af vår tidning. : Jag var, derföre nödsakad taga de återstående:3380 rår af en bundt sedlar, som r-inneböll afräknade 3000: rår. Sedan jag, uttagitidessa 330 :rdr, sammanknöt j.g åter bundten och, påtecknade återstående: inneballet. endast för stt vara 1970,fdr i:ställetför dess verkliga summa 2670 rdr, dervid icke-då för tillfäl1:A erinrande mig, utt-förenämde 700 rdr icke voro tagna af denna.bunit sedlar, hvilket! misstag, var en följd af.de många liqvider; som då på1sessionstimman förevoro: Denna sålunda felaktigt -påtecknade penningebundt redlade jag strax: i kassalådan; och företog. genast uppgörandet; af en annan liqvid, hvarunder jag ihågkom -Petter Pehrsson vara-närvarande; och. att. han borde i sin: ordning expedieras. . På det att tiden :;nåtte vinnas derigenom att han-räknade det begärda enningebeloppet.på sitt kreditiv, medan. jag upp: jorde nyssnämnde liqviden;-framtog jag -ur lådan den först för handen liggande. penningebundten,; som just var den förutnämnda, århvilken, jag tecknat 700 rår för ligt innehåll. Nu utvisade påteckningen, såsom förat är nämndt, endast 1970 rdr; jag fråntog derföre 470 rdr (nemligen först 430 rdr och ögonblickligen derefter 40 rdr,: hvilken :ögonblickliga irring mellan, 30 och 40-talet bärrörde från det kort förut fråndragna 30-talet), och lemnade åt P. Pehrssonåterstoden (som jag: således antog vara 1500 rdr, bestående hafvndsakigen, efter hvad jag kan mini mindre sedelvälörer), med anhållan att räkna :n; och sedan han dermed varit sysselsatt, förklade han ait penningarne innehölle de 1500 rdr,han begärt få lyfta, hvarefter sedan han afgifvit qvitto å 1500 rår, ban aflägsnade vg. Efter ban!rörelsens slut för dagen företog jag, såsom merändels fallet är, inventtring af kassan strax på eftermiddagen, denna gång händelsevis i vittnes närvaro — oeh upptäcktes då ed för dagen uppkomnosen förlust af 700 rår (ty dageÅ förut fanns ingen balans), Jag genomgick då alla transaktionerna för denna, dag, hvilka framstodo Nfligt i minnet, och. stannade vid den ifrågavarande bundten å 3000 rår, der jag fann misstaget. Jag begaf mig då genast till Petter Pehrsson för att återfå de sålunda för mycket lemnade 700 rdr, hvilket jag icte betvifiade skulle blifva fallet, under öfvertygelse at han vid enomgåendet af sin kassa skulle inse sig hafva fått eloppet förmycket. Vid min anmälan, at jag af nisstag lemnat honom 700 rår mera än lan hade -gärt, hånvisade han mig till br häradsböfding sberg, som, såsom han uppgaf, tillvexlat sigpennin varne af honom, på åaetjag af häradshöfdingen måtte i upplysning om, att endast 200 rdr vöre öfver; iwilka ban, P. Pehrsson, uppgaf utgöra förut imeafvance sedlar. Jag besökte då om aftonen, geast efter min hemkomst till staden, hr härädshöfingen, som tillkännagaf, att vid bemäldta växlings.fället upptäckts ett öfverskott af 200 rår, öch lof sade häradshöfdingen mig, att om saken vidtala Peter Pebrsson, som påföljande dagen infann sig hos ,äradshöfding Åberg, då i min närvaro intet amnat esultat blef, än att dessa 206 rdr vore petmingar; som åcke tillhörde ifrågavarande 1500 rdr.: Sedans less ända tills nu har jag hvarken sett eller talat vid P. Pehrsson. Någon tid efter detta sammanträde vämnde ytterligare br häradshöfding Åberg sig, som: cke hyste misstroende tl sanningen af min uppgift, let jag lemnat P. Pehrsson de 700 rdr för mycket; skola ånyo vidtala honom om saken, och verkade hr häradshöfdingens bemödande till beloppets; godtgörande jemte 21 dagars ränta derå, hvilken jag, ehuru mot mitt vägrande att emottaga den, dbek tillsades rör full liqvids skull emottäga. Denna liqvid tillgick sålunda: att hr häradshöf: ding Åberg infann sig på kontoret och medhade Petter Pehrssons. kreditivvexelbok för: att för: summan ulskrifva ett kreditivqvitto, hviket äfven -häradshöfdingen i min närvaro utskref; samt derefter medtog, detsamma för erhållande åf Petter Pehrssons. underskrift derå, och aflemnades det sedermera till mig af hr häradshöfdingen, försedt med underskriften, beVittnad af bemälde hr härådshöfding och af hr befallningsman Efverlöf. Petter Pehrsson var alls icke Härvarande å kontoret, utan har han troligen undertecknat qvittot hös häradshöfdingen. ; Sådant är sanna förhållandet med denna ganska ledsamma sak; och kan jag icke finna annat motiv för P. Pehrssons uppgörelse af saken än inseende af att det vore rättvist och i sin ordning. att densamma uppgöra. Jag går nu till besvarande af stämningspåståenderna: Petter Pehrsson nämner, att det vår på grund af medlidsamhet som ban fullgjorde liqviden; härvid får jag endast svara: att, om menniskans skyldigheters follgörande, skulle grunda sig på medlidsambet, de medborgerliga pligternas iakttagande då skulle vara —barmhertighetsverk, utan måste återbetalningen af de ifrågavarande penningarne så mycket hellre anses vara en fullt frivillig: handling af Petter Pehrsson, som jag med honom alls icke. sanitalat sedan förenämda sammanträdet hos häradshöfding Åberg den 31 sistl: Mars; således hvad som atnars kunnat mana Petter Perhsson till liqvidens fullgörande har icke berott af mig. I hela denna affär måste jag alltid stanna vid den tankenp: hvarföre skulle Petter Pehrsson godtgöra mig, om ickehan funnit det vara sin pligt? Och sedan nudliqviden blifvit gjord, så är det högst eget och oförklarligt att han äterfordrär beloppet. Emellertid?hemställer jag till vällofliga fådhusrätten, om icke återbetalningen af de 700 rdr måste anses såsom ett erkännande af Petter Pehrsson att jag lemnat Honom dem för mycket Det af käranden yrkade ansvaret för ärerörig bessyllning, får jag besvara genom förklarande af, att jag aldrig sagt annat än att jag lemnat honom 700 rdr mera än han skulle uppsära,: och sedermera, att jag för desamma blifvit godtgjord; och detta, som jag enskildt meddelat för de inkallade vittnena, är icke anhat än sanning och kan uldrig-anses såsom sagdt med afsigt att derigenom vilja utsprida något rykte, det må vara särerörigt eller icke berörånde äran. Till följd af hvad jag här ofvan anmält bestrider jag Petter Pehrssons påstående såväl i ena som andrå afseendet; och ehuru jäg eger lagligt skäl att